Marina uppgifter och maritim förmåga i Nato

Onsdag den 13 augusti höll Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi – ett sammanträde i Försvarshögskolans lokaler. Vid mötet talade ordförande Odd Werin, ledamöterna Niklas Granholm och Anders Widén under rubriken: ”Marina uppgifter och maritim förmåga i Nato” med kommentarer från gästande försvarsminister Pål Jonson och tidigare försvarsminister Peter Hultqvist.

Ordföranden med talare och prominenta gäster

 

Ordinarie ledamoten Anders Widén

 


Försvarsminister Pål Jonson

Tidigare försvarsministern Peter Hultqvist

“Ledning och skydd av sjöfarten” vid Donsö Shipping Meet 25

Kungl. Örlogsmannasällskapet arrangerar tillsammans med Föreningen Svensk Sjöfart ett seminarium, på temat ”Sjöfart & Sjöförsvar – Skydd och ledning av sjöfarten”, den 1 september 2025 på Donsö inom ramen för Donsö Shipping Meet. Parallellt med seminariet genomförs en större totalförsvarsövning med inriktning säkerställande av sjötransportkapacitet vid högsta beredskap.

För mer information och anmälan, se https://donsoshippingmeet.com/sjofart-sjoforsvar-ledning-och-skydd-av-sjofarten/.

The Sea and Its Strategy

 

 

The Sea and Its Strategy final two columns

Foreword

It is with great pleasure that the Royal Swedish Society of Naval Sciences publish this text by Captain (N) RSwN Lars Wedin (ret), also an honorary fellow of the academy. With his deep expertise, strategic perspective, and long experience on defence and security issues, he succeeds in clearly and concisely capturing the essence of the
challenges facing Sweden’s maritime interests and the challenges we face today.

At a time when the world around us is rapidly changing to the worse, with
demands for a quick and stable rearmament, we need reflection, orientation, and decisiveness. This text provides a sharp analysis and easily accessible guidance for the work ahead in connection with the decisions that must be taken at the NATO summit in The Hague. It is our hope that this text will contribute to continued insight and engagement in the debate on our maritime security and the defence of our nation and the alliance.

 

Royal Swedish Society of Naval Sciences Stockholm, June 15, 2025

  Odd Werin

President

 

Introduction

This book consists of short summaries of each chapter in the book. The book will be published during the winter 2025–2026 by the Royal Swedish Academy of War Sciences. So, there is still time to make necessary changes or additions. If you, dear reader, have anything you would like to change or add, please write to lars@wedinstrateg.fr

Why do I think it is necessary to write a book with the title The Sea and Its Strategy? One reason is that the Swedish public in general know too little about the navy, shipping, and our dependence of the sea. I devote quite a lot of time and space to the sea itself. Most books on naval strategy do not mention the sea at all, even though it is the object of naval strategy. Admittedly, Jacques-Yves Cousteau’s famous film is called “The Silent World,” but one should not take this film title too literally! Besides, the sea is definitely not silent!

The EU’s explanation why the sea is important is worth quoting, as it provides a kind of justification for the choice of title and subject. The sea is Europe’s lifeline. Europe’s seas and coasts are central to the continent’s well-being and prosperity – they are Europe’s trade routes, climate regulators, sources of food, energy and resources, and popular areas for settlement and recreation.

I would like to take this opportunity to express my gratitude to my academic
fellows at the Royal Swedish Society of Naval Sciences and to Olle Neckman, who created the illustrations.

Combloux, May 31, 2025

Lars Wedin

 

Preface

Strategically, Sweden is an island. This does not mean that we are isolated – on the contrary, the sea does not divide, it unites as in the old latin words Mare conjugit, non separat. But the sea and its significance are relatively unknown, despite the fact that there are nearly 1 million pleasure boats in Sweden – almost one for every ten Swedes! This book is an attempt to remedy this lack of knowledge.

The book Havet och dess strategi (The Sea and Its Strategy) is intended to be scientific without being too technical. It aims to explain what maritime strategy and naval strategy are and why these concepts are important.

The book is intended for the interested public, but it is my wish that naval officers also will find it useful.

Let’s start by clarifying the difference between maritime and naval. The word maritime encompasses everything related to the sea: sailors, ports, ships, lighthouses…
as well as the sea and its inhabitants: such as fish, mammals and other animals. The word naval encompasses the security and defence-related aspects of the maritime domain, i.e., the Navy, which is part of a nations Armed Forces. From a strategic point of view, the activities of the Coast Guard are also included in the naval strategy.

The starting point is to first explain the connection between the sea and human beings and why this is important. We will then discuss the theory and practice of naval strategy.

In this book, strategy is defined as: Strategy is the science and art of manoeuvring the means of power to achieve political goals. But not just any goals – strategy is about manoeuvring in a situation characterized by (potential) conflict, where two or more states or other actors are manoeuvring to achieve their conflicting goals. Initially, the reader is presented with a reflection on the sea and human history – we will see how humans have learned to utilize the sea – not to master it, because the sea cannot be mastered.

We will then explore why the sea is important to us humans, to us Europeans, and to us Swedes. We will then narrow our perspective and consider the sea as a strategic arena.

Before we dive into the concepts of maritime and naval strategy, we need to familiarize ourselves with the concept of power and how it applies to the sea. From there, we will study these two types of strategy and try to understand how the three concepts of power, maritime strategy, and naval strategy are interrelated.

We then narrow the discussion further and tackle naval strategy, which brings us to peace, crisis, and war. First, we need to understand what characterizes war at sea. Next, we need some theoretical background, so we discuss the great naval thinkers: Mahan, Corbett, and their colleagues, both in the past and present. We will also look at how Swedish naval thinking has evolved over time.

We will then move on to the main section – maritime strategic tasks and the mostly used methods to solve them.

Maritime strategy does not, of course, exist in isolation from the state’s other interests. We therefore need to discuss how it relates to other strategies and policy areas.

We live in a time of rapid development, so what are the actual trends in naval warfare and how do they affect strategy? Hopefully, we now know quite a lot about naval strategy, its means and methods. We conclude this book with a reflection on Sweden as a maritime nation. Then there will be a few more chapters in the book!

Finally, why is all this important? Because the future of mankind, Europe and Sweden in particular lies in and on the sea.

Humans and the sea

 

Overview and main theme

This chapter deals with humans’ relationship to the sea throughout history, focusing on freedom, trade, conflicts, and culture. The sea is described both as a symbol of freedom and a source of danger, but also as a driving force for development, innovation, and contact through trade between people and cultures.

The freedom of the sea and threats to it

Historically, the sea has been regarded as the common property of mankind, where everyone has the right to travel and trade. This principle, formulated by the Dutch Hugo Grotius in the 15th century, is the basis for today’s United Nation’s law of the sea (UNCLOS). However, freedom at sea is currently threatened by several factors:

  • Territorialisation, where states such as China and Russia are trying to expand their claims to international waters.
  • Expansion of offshore infrastructure, such as wind farms and oil and gasplatforms, which r strict freedom of shipping.
  • Security measures and environmental protection, which lead to new rules and geographical restrictions.
  • Increased demands for protection of the marine environment, including establishment of marine protected areas.

Law of the sea and zoning

 

A nations internal waters are the area within the so-called baselines, that in principle follows the coastline. Here, the coastal state has full sovereignty.

  • Beyond this lies the territorial sea, which is a maximum of 12 nautical miles (nm) wide. Here, the coastal state has sovereignty. Foreign vessels, including warships, may, however transit through the zone provided they comply with the rules on “innocent passage.” Submarines must transit on the surface.
  • Beyond the territorial sea, the coastal state may establish an contiguous zone where it can practice certain rights regarding migration, historical artefacts etc.
  • The coastal state may also establish an economic zone between the territorial sea and the high seas. This zone extends a maximum of 200 nm, and the coastal state has sovereign rights to explore and exploit the natural resources in the zone.In addition, the coastal state has jurisdiction over the construction and use of artificial islands and “installations and structures,” marine scientific research, and the protection of the marine environment. However, all states have the right to lay pipes and cables, etc. in this economic zone.
  • The continental shelf gives the coastal state rights to the seabed, such as drilling for oil. The shelf normally stretches out to 200 nm from the coastline but can extend further out.
  • The seabed outside the coastal state’s jurisdiction is called the Area and is the common heritage of mankind .
  • 70% of the Earth’s surface is made up of international waters.

The UN Convention on the Law of the Sea states, among other things:

  • The high seas are open to all states, whether they have a coastline or not. Freedom on the high seas is exercised under the conditions set out in the Convention and in other rules of international law.
  • No state may validly subject any part of the high seas to its sovereignty.
  • Every State, whether coastal state or not, has the right to freedom of navigation on the high seas.

The sea as a transport route and engine for development

For thousands of years, the sea has been the most important transport route for people and goods. Shipping has made voyages of discovery and the spread of ideas through trade possible. The importance of shipping for globalisation and economic development has been crucial, from the first voyages some 40,000 years ago to today’s container transport. At the same time, shipping has always been exposed to threats from pirates and conflicts between great powers.

Sweden’s maritime history

Sweden has a long tradition of seafaring and naval warfare. From the large boats of the Bronze Age, through the Vikings’ trading voyages to the east, to the navy and merchant fleet of the Great Power era. During the 16th and 17th centuries, Sweden was a significant maritime and trading power. After 1815, the role of the navy declined and the country adopted a more land-based defence strategy, which continues to have a negative impact on the Swedish strategic culture today.

The roles of the merchant navy and the navy

The merchant navy and the navy have historically been closely linked. A strong navy has protected trade, while shipping has been crucial to the country’s economy and the transport of needed livelihood of the population. During the world wars, the Swedish navy played an important role in protecting shipping and the country’s declared neutrality, but resources were often insufficient.

Culture and identity

The sea has been of great importance in literature, art and mythology. It has always inspired artists, singers and writers and has been a symbol of both hope and danger.
In Swedish culture, however, the sea has often been undervalued, both in historical research and in the strategic debate. The author argues for the need for a new strategic culture in Sweden, where the importance of the sea for the country’s security and prosperity is central.

Conclusion

The chapter concludes that the sea is both a goal and a means in a maritime strategy and that Sweden’s future security and development depends on that the country once again place the sea at the centre of its political and strategic culture. The sea unites rather than isolates, and its freedom must be protected against new and old threats.

 

Why is the sea important?

The seas are Europe’s lifeblood. Europe’s maritime spaces and its coasts are central to its wellbeing and prosperity – they are Europe’s trade routes, climate regulator, sources of food, energy and resources, and a favoured site for its citizen’s residence and recreation.

An integrated maritime policy for the European Union.

The central role of the sea for Europe and the world

The sea is the fundamental lifeline for Europe and the world. Europe’s seas and coasts are crucial for trade, climate regulation, food and energy supply, as well as recreation and settlement. International shipping drives the global economy, and globalization depends on the sea for the shipping of goods, people, information, and ideas. The sea is a global commons, together with the atmosphere, space, and cyberspace.

Economic and ecological facts about the sea

  • 50% of the oxygen in the atmosphere is produced by the sea (phytoplankton).
  • 60% of the world’s GDP is maritime related.
  • 71% of the Earth’s surface is covered by the sea.
  • 80% of the world’s population lives within 100 km of the sea.
  • 90% of the world’s transport is by sea.
  • 99% of all global information transfer takes place via submarine cables on the bottom of the oceans.

The total economic value of the ocean is enormous, and if the ocean were a country,
its GDP would be the seventh largest in the world.

Geography and dynamics of the ocean

The oceans have a complex and dynamic geography (bathymetry) with varying depths, currents, and ecosystems. Coastal areas are particularly important for human activity, trade, fishing, defence, and environmental protection. International maritime law regulates the nation’s rights to resources and exploitation of the continental shelf and economic zones.

 

The seabed and its resources

The seabed is rich in resources such as oil, gas, sand, minerals, and metals. However, extraction is costly and involves high environmental risks. Infrastructure such as pipelines, power cables, and fibre optic cables are strategically important and vulnerable to sabotage and accidents, as recently highlighted through several incidents in the Baltic Sea.

Environmental challenges and climate change

The oceans are threatened by pollution, overfishing, and climate change. Eutrophication, plastic waste, and emissions have a strong negative impact on ecosystems. The oceans absorb a large proportion of greenhouse gasses and heat, which leads to acidification, dying coral reefs and affects biodiversity and diminishing fish stocks.

Global warming is also causing sea levels to rise and extreme weather events to become more frequent.

Fishing and its challenges

Fish is an important source of protein globally, but overfishing and illegal fishing are major problems. Many fish stocks are overexploited and some have collapsed completely. Fishing is also a potential source of international conflict.

Maritime industries and the blue economy

The EU’s blue economy encompasses established sectors such as fishing, shipping, ports, shipbuilding, and coastal tourism, as well as emerging sectors such as blue biotechnology and marine energy.

Maritime industries are important for growth and employment and must be developed sustainably so as not to harm the environment.

The strategic importance of shipping

Shipping is crucial to the global economy and Sweden’s livelihood. Most Sweden’s import and export products are transported by sea. However, the Swedish merchant fleet has declined, which increases vulnerability in times of crisis or conflict. Shipping is also dependent on functioning ports and infrastructure.

Security and threats to the sea

The sea is an arena for conflict, hybrid warfare, piracy, and terrorism. Protecting critical infrastructure, such as cables and pipelines, is a growing challenge. Cooperation between civilian and military actors is needed to address these threats and to ensure freedom of movement and safety at sea.

Environmental protection and international goals

The UN’s Sustainable Development Goal 14 aims to conserve and sustainably use the oceans. This includes reducing pollution, protecting ecosystems, promoting sustainable fishing, and strengthening research and technology that contribute to healthier oceans. The EU and Sweden are working on strategies to protect marine environments and species, but the challenges are great and require international cooperation.

Conclusion

The ocean is crucial to mankind’s survival, economy, and environment. Its resources and ecosystems must be managed sustainably to ensure future prosperity and security. Sweden’s and Europe’s future is strongly linked to the health and safety of the ocean, which requires coordinated efforts at the national and international levels.

 

 

Power and Strategy

 

Sea power did not win the war itself, but it made it possible to win the war.

Admiral Sir Herbert Richmond.

When you master the sea, you master everything.

Marcus Tullius Cicero (106 – 43 BC), Roman statesman.

 

Power and strategy

  • Power is defined as the ability and willingness to change or exploit a situation to achieve a political goal. Power can be offensive (by influencing others) or defensive (protecting oneself from influence from other actors).
  • Power is not only about resources but also about legitimacy, credibility and cultural influence.
  • Effective power requires that resources can be mobilized and used strategically, and that the political project is supported by the population.

The nature of strategy

  • Strategy is the science and art of using power to achieve political goals. It links action to effect and instruments to the desirable goals.
  • Strategy is formed in a dialectical relationship between actors with conflicting wills, where each party adapts its strategy to the actions of its counterpart.
  • Strategy is both a science (theories, historical lessons identified and learned) and an art (creativity, adaptation to uncertainty and friction).

Strategic levels

  • Grand strategy (overall strategy) is broken down into military-strategic, operational, and tactical levels, each with its own goals and means to achieve the goals.
  • There is no strict boundary between the levels; actions at the tactical level can have strategic and political consequences.

Manoeuvre and freedom of action

  • Manoeuvre is the active part of strategy and aims to create advantageous situations through will, power and freedom of action.
  • Freedom of action and economic utilization of resources are cetral concepts. Spreading resources too thinly leads to fragmentation of power and loss.

Offensive, defensive, direct and indirect

  • Strategic manoeuvres can be offensive (changing to one’s own advantage) or defensive (maintaining an advantageous situation), as well as direct or indirect.
  • At sea, the offensive is often stronger than the defensive, unlike on land

Means of power and goals

  • Different means of power (military, economic, diplomatic) are combined to achieve political goals. It is the strategist’s task to choose the right combination and path.
  • The political goal is paramount, and the strategy should lead to its achievement, but it is often difficult to translate military success into political success.

Seapower and maritime strategy

  • Sea power is the ability to influence situations in the maritime domain to support political goals, and consists of the navy, merchant fleet, marine industries, etc.
  • Maritime strategy is about using maritime means of power to contribute to the nation’s political and economic goals, including prosperity, resource utilization, and security.
  • Naval strategy is a subset of maritime strategy and focuses on military aspects, such as maintaining a good order and security at sea.

Swedish and international context

  • Sweden has historically had periods of strong naval power but has hardly been
    a Thalassocracy (a maritime power in the cultural and political sense).
  • An effective maritime strategy requires coordination between civil and military actors, as well as support from other policy areas (economy, education, diplomacy).
  • International cooperation, particularly within the EU, is crucial for addressing common maritime challenges.

Conclusion

  • Strategy is both a science and an art, and must always take into account changing circumstances, legitimacy and international norms.
  • Sea power and maritime strategy are crucial to national security, prosperity, and the ability to influence international relations.

 

The Nature of Naval Warfare

It was an inhuman situation; [low ammunition, relatively slow speed due to damaged ships after four days of fighting enemy aircraft] but I have always believed that if the enemy is in sight at sea, air attacks or other considerations must be disregarded and the risks accepted.

Admiral AB Cunningham.

What could be more terrible than a battle at sea, where both fire and water unite to
destroy the combatants?

Vegetius (5th century AD).

Double challenge – the sea and the enemy

The naval sailor always faces two opponents: the sea, which is unpredictable and can never be tamed, and the human enemy. This duality characterizes all naval operations and justifies the need for a specific naval strategy, in addition to a common service strategy.

 

The Navy’s role in peace and war

The Navy and Coast Guard have important tasks even in peacetime, such as maintaining good order and security in Swedish waters and show presence. The transition time from peace to war is short – a few minutes. Each ship is an independent tactical unit, and the skill and initiative of the crew are crucial for survival and success.

Characteristics of naval forces

  • Ships are expensive and take a long time to build, the same as it does to train the crews.
  • They often operate far away from senior command, which requires initiative and independence.
  • Orders are often sent from senior command by technical means such as satellite or radio communication.
  • Cooperation with other domains (land, air, cyber, etc.) is required.
  • Naval forces have great endurance and mobility, but distances at sea are even greater.
  • They are dynamic and can quickly switch between combat, humanitarian
    operations, and other roles.

Basic elements of combat

Naval warfare rests on three pillars: intelligence/surveillance/reconnaissance (ISR), firepower, and command and control. These interact to search for and defeat the enemy and protect friendly forces.The OODA loop (Observe, Orient, Decide, Act) is used to describe the decision-making process in combat.

Weapon systems and forms of combat

  • Air defence: Modern ships have advanced anti-air defence missiles and can act as floating command centres for air warfare (AW). New technologies such as micro-wave and laser systems are being tested to counter new threats such as drones.
  • Naval targets: Anti-ship missiles are the dominant long range stand-off weapon system, but artillery and torpedoes are also used. Railguns and kamikaze drones are under development or in use.
  • Submarine warfare: Submarines are characterized by their ability to remain hidden and surprisingly attack their enemies. They have advanced sensor systems and can carry both torpedoes
    and anti ship and ballistic missiles.
  • Anti-Submarine warfare (actively search
    for and destroy a submarine) is very
    difficult and requires timely cooperation between ships, aircraft and helicopters, and sensors.
  • Mine warfare: Mines are used both offensively and defensively and have become increasingly sophisticated.
  • Mine clearance is nowdays often carried out by using a combination of manned and unmanned systems. Mine clearance takes long time, and full safety can never be achieved. Shipping in mine infested waters remains risky.

Combat against land targets and amphibious warfare

Ships can attack land targets with artillery and long-range missiles, and amphibious units can operate in the border zone between sea and land, especially important in archipelagos. These units must be able to utilize both the sea and land to their advantage in order to control important areas and routes of communications.

Command and coordination

Effective command and control of naval forces are crucial. Tactical commanders must be able to take correct and quick decisions under uncertain conditions and adapt to changing conditions. The balance between central control of naval forces and the freedom for the tactical commander is important to create and to encourage initiative and flexibility in combat.

Special features of naval warfare

  • Naval warfare is characterized by:
  • Speed and destruction in combat
  • Short, intense combat phases within prolonged operations, sometimes over years
  • Uncertain condition and the need to encourage initiative
  • Differs greatly from land warfare, in special in mobility, intelligence collection, and vulnerability

Historical examples and lessons

Examples from the Falklands War, World War II, and the Cold War submarine intrusion and violations in Swedish waters illustrate how quickly war at sea can develop and how difficult it is to protect naval units against surprise attacks. Experience shows that the threat from the sea is constant and that technology, training, and tactics must constantly evolve and be developed as new technology is introduced.

Conclusion

Naval warfare requires special capabilities, technical systems, and understanding leadership. It is unpredictable, risky, and places high demands on both people and equipment. To understand and meet these challenges requires a deep understanding of the nature of naval warfare, technical expertise, and a constant adaptation to new threats and opportunities.

 

Naval strategic culture

The picture depicts Commander Daniel Landquist 1891 – 1972;
Sweden’s most prominent naval strategist.

 

La stratégie ne reste pas immobile… elle évolue légèrement. C’est, pour employer un terme désuet, une ‘variable amortie’. Mais elle se développe néanmoins. Il serait une erreur de s’en remettre à son immuabilité

Strategy does not remain motionless… it evolves slightly. It is, to use an old?fashioned term, a ‘dampened variable’. But it develops nonetheless. It would be a mistake to rely on its immutability. Amiral Raoul Castex, Théories Stratégiques, 1929–1935

Strategic culture and its significance

A strategic culture is about a country’s unique way of thinking about war and strategy, shaped by its historical experiences, technical resources, and geopolitical conditions. The Swedish naval strategic culture has been influenced by both national and international ideas and has often differed from other countries in its defensive orientation and emphasis on defending the country against an amphibious invasion from the sea rather than promoting own trade or offensive interests at sea.

International influences and theoretical schools

Swedish naval thinking has been inspired by foreign strategists such as Colomb, Mahan, Corbett, and Castex, as well as by French, British, and American doctrines. Various schools of thought are presented, such as the classical (focus on victory), neoclassical (broader sociological perspective), modern (social science view), and postmodern (criticism of linear relationships). The geopolitical, material, and scientific-rational methods are also discussed.

The development of Swedish naval strategy

  • Since the end of the 19th century, Sweden’s naval strategy has been developed by several important thinkers and reformers:
  • Anton Baeckström emphasized archipelago warfare and coastal defence, with
    a focus on the utilization of equipment and tactical lessons learned from
    contemporary wars.
  • Carl-Gustaf Flach introduced the concept of “Fleet-in-being” in Sweden, which means that even inferior naval forces can pose a deterrent threat by avoiding combat and striking at the right moment.
  • Daniel Landquist emphasized the importance of contesting the enemy’s naval supremacy and advocated a combination of defensive strategy and offensive tactics.
  • Stig H:son-Ericson renewed the navy with Naval Plan 1960 (Marinplan 60), which focused on smaller, more manoeuvrable and agile naval ships and emphasized a deepened cooperation between the branches of the armed
  • Claes Tornberg and Christer Hägg contributed to an intellectual revival of strategic thinking in the 1980s, with a focus on initiative, surprise, and operational mobility.
  • Per Edling and Fredrik Hesselman have, in connection to Sweden’s NATO membership (2024), argued for a more offensive doctrine with a focus on maritime control and international cooperation.

Main lines of Swedish naval strategic development

  • From the beginning of the 19th century, the main task of the navy was to defend the country from an amphibious invasion from the sea, control the archipelago and oddly support the army’s retreat along the large lakes towards Lake Vättern, where the final battle would take place in front of Karlsborg Fortress.
  • During the 20th century, the strategy shifted between defensive and offensive approaches, depending on the geopolitical threat scenario and technological developments.
  • During the world wars, protecting shipping became central, but after the wars, the focus returned to anti amphibious invasion from the sea. The experiences from the wars where quickly forgotten.
  • The Cold War was characterized by a defensive strategy, supporting and cooperation with the army, while protection of shipping was deprioritised.
  • In recent years, the need for maritime control and international cooperation has once again become central, especially after Sweden’s accession to NATO.

The role of education and debate

Education at both Swedish and foreign naval academies has been crucial to the development of Swedish naval strategic culture. A free and broad intellectual debate has been important in renewing and adapting the strategy to new geopolitical conditions.

Conclusion

Sweden’s naval strategic culture has been shaped by both domestic and international ideas and has been characterized by a shift between defensive and offensive strategies depending on the geopolitical situation. From being focused on protecting the coast and contesting enemy control, the strategy is now moving towards maintaining maritime control and participating in international operations together with allies and partners.

 

The Maritime Strategic Toolbox

Opportunity comes like a snail and disappears like lightning. Captain (N) RSwN Göran Frisk, commanding the anti-submarine warfare unit in the 1980s.

Hit first. Hit hard. Keep on hitting. Admiral of the Fleet, Sir John Arbuthnot “Jackie” Fisher, Royal Navy.

Angriff, angriff, angriff. Admiral Karl Dönitz

 

Strategic Theory and Doctrine

  • Strategic theory is about understanding and formulating the basic principles for how naval power can be used to achieve political goals. Theory provides insights and guidance but gives no exact answers.
  • Doctrine is the practical application of theory – official guidelines for how naval operations should be conducted. Good doctrine is based on theory, experience, and adaptation to one’s own capabilities and those of the adversary.

The objectives of naval strategy: Sea Control and Sea Denial

  • The main objective of naval warfare is to use the sea for one’s own purposes
    (Sea Control) and/or to deny the adversary this opportunity (Sea Denial).
  • Sea Control means securing control over maritime communications to protect one’s own shipping and to enable offensive operations against the enemy posing
    a threat to one’s own shipping.
  • Sea Denial aims oneself to prevent the enemy from using the sea, without
    necessarily having all the means to create full control. This can be achieved with fewer resources, e.g. through mines, drones or coastal missiles.
  • Both Sea Control and Sea Denial are always local, temporary, and limited – total control is impossible.

Strategic methods

  • Strategies can be sequential (step-by-step) or parallel (simultaneous), cumulative (many small efforts that together achieve the desired effect), or paralyzing (manoeuvre warfare to quickly knock out the enemy’s ability).
  • Historical examples illustrate different strategic choices, such as decisive battles (which are rare), blockades, raids, and war of attrition.

Strategic tasks and naval functions

  • Naval strategy means that a nation is being able to: gather intelligence, prevent threats, deter enemies, protect one’s own interests, intervene when necessary, and project power against land.
  • Other important tasks include naval presence, blockade, defence/attack agai
    nst sea communications, naval diplomacy, maritime security, and humanitarian operations..
  • The protection of sea lines of communication and critical infrastructure, as well as intelligence gathering and surveillance capabilities, are also central in peacetime.
  • Leadership and lessons from history
  • Successful naval strategy requires strong leadership, an offensive spirit, flexibility, good intelligence and the ability to create surprise.
  • Historical naval battles show the importance of decentralized command, coordination, endurance and the ability to adapt quickly to changing conditions.

Contemporary challenges and hybrid warfare

  • Modern naval strategies must also address new threats such as hybrid warfare, where attacks on infrastructure, information warfare, and legal gray zone areas are central
  • Maritime security today also includes protection against terrorism, piracy, environmental threats, and cyberattacks

Conclusion

Maritime strategy is an interdisciplinary discipline that combines theory, doctrine, historical experience, and practical application. It is crucial for protecting national interests at sea, contributing to international security, and dealing with both traditional and new maritime threats.

 

Dimensions, domains and interdependencies

More than other strategies, military or otherwise, naval strategy is rarely free. It may have freedom of action in the technical execution of certain operations, but very often it does not have it in the choice of these operations. Admiral Castex.

Dimensions

  • Maritime strategy plays out in several physical dimensions: length, width, height (space above and below the surface) and time, which is crucial for movement and decision-making.
    Naval forces operate on, above and below the sea surface and on the seabed,
    where critical infrastructure such as cables and pipelines are also located.
  • Deep sea operations are becoming increasingly important, particularly in terms
    of protecting and monitoring infrastructure at great depths.

Domains

  • Naval warfare is conducted in multiple domains: land, sea, air, space, cyber, electromagnetic, and cognitive.
  • Each domain has unique characteristics and challenges, and an effective strategy requires coordination across multiple domains (Multi-Domain Operations, MDO).
  • In addition to the traditional domains, the electromagnetic and cognitive domains are particularly important in modern naval warfare.

Special domains

  • The space domain has gained increased military and civilian importance, including being used for communications, navigation, and surveillance. Commercial actors are playing an increasingly important role supporting these technical systems.
  • Cyberspace is a virtual domain where information systems, networks, and digital operations take place. Cyber warfare is used for espionage, sabotage, and influence.
  • The electromagnetic domain encompasses all use of radio signals, radar, and directed energy, and is central to both intelligence and combat.
  • The cognitive domain involves influencing people’s thinking, decision-making, and moral, for example through propaganda, disinformation, and psychological operations.

Mutual dependencies (servitudes)

  • Naval strategy is dependent on other strategies, such as industrial, economic, diplomatic, and legal strategy, and vice versa.
  • Example: The navy needs an industrial capacity for its equipment, while the economy is dependent on open sea lines of communication for import and export of goods and commodities.
  • Legal and political frameworks, such as international law, national regulations, and Rules of Engagement(ROE), regulate what military commanders can do.
  • Multi-Domain Operations (MDO). Modern operations require coordination between the land, sea, air, space, cyber, electromagnetic, and cognitive domains.
  • Prioritization problems and resource allocation between the different domains
    are as always, a key challenge, but this is nothing new.
  • Historical and contemporary examples show that successful leadership requires flexibility, an holistic view, and the ability to take initiative quickly.
  • MDO makes for attractive PowerPoint presentation slides but is not new in itsel
  • As early as 1900, the then Commander Herman Wrangel wrote that the branches of the armed forces are dependent on each other: It is precisely the constant flow of communication across the sea that can most easily be disrupted, even by a few warships. Herein lies the most important strategic link between a defending army and navy. The larger and more powerful the army are, the easier it is for the navy to fulfil its most important role, as long as it has freedom of action.

Conclusion

Maritime strategy must be seen as an integral part of a larger system in which several domains and dimensions interact and where mutual dependencies – between military, civil, technical, and legal factors – are crucial for success. An effective strategy requires both specialization within each domain and the ability to coordinate and see the big picture.

 

Humans and Technology in Naval Warfare

Ex Scientia Tridens – From Knowledge, Sea Power. Motto of the US Naval Academy.

The maintenance of ground combat units in Western Sahara during World War II took a continuous toll on the British small ships). “They were patched together time and again and needed extensive repairs, and could only be kept operational thanks to the enormous will and determination of the officers and crews in the engine rooms.
Admiral AB Cunningham.

 

Technology, Innovtion and Adaptation

Naval warfare is a human phenomenon in which the sea is the object, man is the subject, and technology is the means. For a navy to be successful, it requires both technical knowledge and the ability to innovate and adapt. Innovation is necessary in both peace and war but must be balanced against the risk of technological dead ends. Experience from the war in Ukraine shows the importance of rapid innovation and civil-military cooperation, while Swedish procurement have often been hampered by time consuming bureaucracy.

Resource strategy and oprational strategy

Resource strategy aims to provide the operational strategy with the necessary resources – people and equipment. There is a mutual dependency between resource and operational strategy, where long lead times and misjudgements can have major consequences. A fleet cannot be improvised; it takes long time to effectively organize a navy to recruit and train personnel and to procure the equipment.

The importance and limitations of technology

Technological advances and innovations have always influenced naval warfare, but technology must be robust, durable, and reliable to function in the harsh environment at sea. The number of ships and their crews is crucial for endurance and flexibility – quality and quantity must be balanced. “Silver bullet” solutions are rarely successful in the long run.

Nuclear weapons and naval aspects

This chapter discusses the role of nuclear weapons at sea, particularly continuous at sea deterrence and second-strike capabilities with strategic submarines. Nuclear weapons at sea are seen as more flexible and less escalatory than on land, but they pose major strategic and ethical challenges. For Sweden, the most important defence measure is to build general resilience and protect critical infrastructure rather than acquire its own nuclear weapons.

Artificial intelligence (AI) and drones

AI is becoming increasingly important for naval strategy and tactics, particularly for decision making support, surveillance, and command and control. AI can quickly absorb and handle large amounts of data and facilitate decision-making, but it is dependent on access to data, robust algorithms, and human control.

Drones (UAVs, USVs, UUVs) are developing rapidly and becoming increasingly important for reconnaissance, mine clearance, logistics, and offensive operations, but cannot yet completely replace manned vessels. However, they are an increasingly important complement.

People in the centre

Despite technological advances, people and their will, training, leadership, and morale are crucial to success. Fatigue, lack of training, and poor organization can lead to accidents and defeat. Diversity, equality, and inclusion contribute to a stronger and more flexible defence forces but require the right selection and training.

Leadership and strategy

Effective leadership requires both good seamanship, technical and tactical competence and the ability to build trust and morale. Studies of strategy and historical examples show that adaptability, initiative, and decentralized leadership are crucial, especially in the chaos of war.

Conclusion

Technology and innovation are necessary, but must always be combined with human competence, will, and leadership. Naval warfare is won by those who can best combine seamanship, technology, adaptability, strategy, and human resources – and who understand that war is ultimately a battle of wills.

 

Sweden – a maritime nation!

Look at a map of the Nordic region. What do we see? A large landmass with a hole in the middle. This hole is filled with water and is called the Baltic Sea. At the bottom left of the picture is an opening – an opening to the great oceans.

But you can also look at a map on a larger scale. Then the Nordic region appears with the Baltic Sea as a spit of land sticking out from the dominant Eurasian landmass. You can see that there is much to support Spykman’s geopolitical theory of the Rimland.This has nothing to do with poetry but means the edge of the land: the area that separates the Heartland – Russia and Central Asia – from the great oceans and the new world.

This location also explains our history.
We have been torn between sea power and land power. While the Swedish Vikings followed the rivers into the heartland in the east, Danish and Norwegian Vikings explored the great oceans and Europe’s borders with them.

Medieval trade was controlled by the Hanseatic League. There is a reason why Stockholm’s largest church is German: St Gertruds. And why Stockholm’s bourgeoisie was ruled by Germans. When Sweden gained independence from Denmark in 1521, it was thanks to the fleet that Gustav Vasa had purchased from Hansa City of Lübeck in today’s Northern Germany. During the 15th and 16th centuries, the Swedish Empire expanded along the shores of the Baltic Sea from Finland, via the Baltic States and northern Poland and Germany. It was the fleet that held Sweden and its Baltic provinces together and enabled Sweden to become a maritime and regional superpower. But the Danes that sat on the Baltic approaches was the main naval competitor and they did what they could to hamper the Swedish trade.

Initially, the merchant fleet played a minor role. Unlike most other European maritime powers, Sweden’s fleet was focused on power projection rather than maritime protection. However, the Swedish merchant fleet became increasingly important, and Stockholm was a major maritime city until the early 19th century.

In the 1670s, 28 large merchant ships were registered in Stockholm. This dominance was reinforced by the Botnia trade monopoly, which required all trade with Norrland and Finland to sail via Stockholm. During the 18th century, Stockholm’s merchant fleet underwent experienced explosive growth, and by 1800 there were 685 registered merchant ships, corresponding to 40% of the entire kingdom’s merchant fleet.

After the Napoleonic Wars, the Swedish merchant fleet grew steadily, and by 1830 it was larger than it had ever been during the commercially vibrant 16th century. This positive development continued throughout the 19th century, with a decline in the early 1890s in connection with the transition to steam and iron ships. However, by the end of the 1890s, there was a new upturn linked to the growth of the Swedish engineering industry.

Here too, the merchant and naval fleets were out of step. While the merchant fleet grew, the naval fleet virtually disappeared as the main task of the navy was to defend the country from an amphibious invasion from the sea in 1819.

The world wars emphatically demonstrated how important the two fleets were to defend Sweden’s livelihood. These lessons were immediately forgotten after the second world war – and effectively counteracted. Both fleets had a heyday after the Second World War. Sweden had one of the world’s largest merchant fleets and the navy had over a hundred warships – although not all of them were modern. We also had a prominent shipbuilding industry.

But from the 1970s, there was a double decline: the shipyards disappeared as the industry could not any longer compete on the market, the merchant fleet was flagged out due to high cost for salaries, and many of the bigger warships were scrapped. The period after 2004 was particularly critical, and it will take a long time before we once again have a navy worthy of the name. The decision to equip the Visby corvettes with anti-air defence missiles is extremely positive, but about fifteen years too late!

Our country’s accession to NATO means that the Swedish Navy now has new heavy responsibilities: to keep the sea lines from the Atlantic Ocean to the ports of the Baltic Sea open. This will require a lot more resources in ships and personnel. However, the navy and merchant fleet still play a minor role in the Swedish debate as long as the sea blindness continuous to prevail in our country.

As far as maritime industries are concerned, the need for better economic conditions, such as tax breaks, is well known; the Swedish maritime industry must be internationally competitive.

There needs to be a collective and accepted awareness that shipping, maritime security, and defence are strongly interlinked

Five pillars for maritime ambitions

  1. Cultural: Build a collective maritime awareness. This means integrating maritime history, geography, and culture into school curriculum, promoting public interest, and marketing maritime professions.
  2. Maritime: Maintaining a capable and technologically advanced navy is crucial for sovereignty, crisis management, and participation in international security.
  3. Diplomatic: Sweden as a strong trading nation must influence global maritime governance and balance national interests with collective international responsibilities.
  4. Economic and technical: Investing in the “blue economy” through innovation, investment, and sustainable practices is crucial for competitiveness and sovereignty.
  5. Scientific: Invest in oceanographic research to understand and manage marine resources, climate change, and biodiversity.

Strategic challenges and
recommendations

These maritime ambitions require that several obstacles are overcome such as:

  • Too fragmented governance: Maritime policy is spread across several ministries.
    Too fragmented maritime expertise: The fragmented political governance is matched by fragmented knowledge among those working in the maritime world. At the WMU (World Maritime University; run by the UN) in Malmö, Sweden has access to world-unique maritime expertise. But few Swedes study there – and even fewer become naval officers!
  • The perception of the Public: There is a serious lack of maritime awareness among both among the general public and decision-makers.
  • Industrial needs and labour requirements: The maritime sector faces a shortage of skills and a need to attract young talent, particularly in technical and scientific fields.
  • Sustainable development: It is crucial to find a balance between the exploitation of marine resources and the protection of the environment.

Conclusion

Sweden must overcome cultural, structural, and strategic inertia a create a momentum for maritime development. Achieving this will require a long-term, integrated maritime strategy that encompasses culture, defence, diplomacy, economics, food and livelihood security and science, anchored in a renewed national and European ambition for the sea.

 

Havet och dess strategi

 

Ladda ned Havet och dess strategi – sammandrag här

 

Havet och dess strategi

Förord

Det är med stor glädje Kungl. Örlogsmannasällskapet presenterar denna text av Lars Wedin, hedersledamot i akademien. Med sin djupa sakkunskap, sitt strategiska perspektiv och sin långa erfarenhet inom försvars- och säkerhetspolitiken, lyckas han på ett klart och koncist sätt fånga det väsentliga i de utmaningar vi står inför.

I en tid då omvärldsläget snabbt förändras med krav på upprustning krävs eftertanke, orienteringsförmåga och handlingskraft. Denna text ger en skärpt analys och lättillgänglig vägledning inför kommande arbete i samband med besluten i kommande Nato toppmöte i Haag. Det är vår förhoppning att den ska bidra till fortsatt insikt och engagemang i det samtal som rör vår maritima säkerhet, nationens och alliansens försvar.

Kungl. Örlogsmannasällskapet
Stockholm 15 juni 2025

Introduktion

Denna skrift är ett sammandrag av boken Havet och dess strategi. Skriften är uppbyggt av ett sammandrag av varje kapitel i den fullständiga boken. Denna i sin tur kommer att utges under vintern 2025 – 2026 av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Det finns alltså tid för ändringar. Har Du något, käre läsare, som Du vill ändra eller tillägga så skriv till (lars@wedinstrateg.fr)!

Varför en bok med titeln Havet och dess strategi? Ett skäl är att det svenska folket vet för lite om marinen, sjöfarten och havet. Jag ägnar ganska mycket tid och plats åt just havet; de flesta böcker om marin strategi nämner över huvud taget inte havet trots att detta är objektet för den marina strategin. Visserligen heter Jacques-Yves Cousteaus berömda film ”Den tysta världen” men man behöver inte ta denna filmtitel alltför bokstavligt! För övrigt är havet inte tyst!

EU:s förklaring till varför havet är viktigt är värt att citera eftersom denna är en sorts motivering till valet av titel och ämne:

Havet är Europas livsnerv. Europas hav och kuster är centrala för kontinentens välmåga och välstånd – de är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-, energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation.”

Jag har översatt alla citat till svenska utom i något enstaka fall där jag funnit att originaltexten varit särskilt viktig. Översättningarna har gjorts med programmet DeepL; ett program baserat på AI. Jag har också använt AI ganska mycket. I boken kommer dessa att utmärkas med fotnoten Perplexity.

Jag vill redan här uttrycka min tacksamhet till mina akademikollegor i Kungl. Örlogsmannasällskapet samt till Olle Neckman som gjort illustrationerna.

Combloux 31 maj, 2025

Lars Wedin

 

Företal

 

Han kom fram till bränningarna och stannade i strandkanten. Där vandrade hans hav förbi våg på våg, fräsande och överdådigt. Lugnt och våldsamt. Pappan slätade ut alla sina funderingar, han bara levde helt och hållet, från svansspetsen ända ut i öronen.

Ur Pappan och havet av Tove Jansson.

 

Sverige är strategiskt sett en ö. Detta innebär inte att vi skulle vara isolerade – tvärtom, havet skiljer inte, det förenar. Men detta hav och dess betydelse är ganska okänd trots att det finns nära 1 miljon fritidsbåtar i Sverige – en per var tionde svensk! Denna bok är ett försök att råda bot på denna bristande kunskap.

Havet och dess strategi är avsedd att vara vetenskaplig utan att vara djuplodande (!). Den ska förklara vad maritim strategi och marin strategi är och varför dessa begrepp är viktiga.

Boken riktar sig till en intresserad allmänhet men även sjöofficeren ska kunna läsa den med behållning.

Låt oss direkt reda ut vad det är för skillnad mellan maritim och marin. Maritim omfattar allt som har med havet att göra: sjömän, hamnar, fartyg, fyrar…. samt havet och dess invånare: fiskar och andra djur. Marin omfattar de säkerhets- och försvarsrelaterade delarna av den maritima domänen; det vill säga marinen, som är en del av Försvarsmakten. Ur strategisk synvinkel ingår också verksamheten vid myndigheten Kustbevakningen i marin strategi.

Utgångspunkten är att först förklara sambandet mellan hav och människa och varför detta är viktigt. Därefter ska vi diskutera den marina strategins teori och praktik.

I denna bok definieras strategi som:

Strategi är vetenskapen och konsten att manövrera maktmedel för att uppnå politiska mål.

Men inte vilka mål som helst – strategi handlar om att manövrera i en situation som präglas av (potentiell) konflikt där två eller flera stater eller andra aktörer manövrerar för att förverkliga sina mer eller mindre motstridiga mål.

Inledningsvis möter läsaren en betraktelse över havet och människans historia – vi ska se hur människan lärt sig utnyttja havet – inte behärska det, för havet går inte att behärska.

Därefter skall vi reda ut varför havet är viktigt för oss människor, för oss européer och för oss svenskar. Sedan snävar vi in perspektivet och betraktar havet som en strategisk arena.

Innan vi kastar oss över begreppen maritim och marin strategi behöver vi stifta bekantskap med begreppet makt och hur detta appliceras på havet. Därifrån studerar vi just dessa två typer av strategi och försöker förstå hur de tre begreppen makt, maritim strategi och marin strategi hänger ihop.

Nu snävar vi in diskussionen ytterligare och tar itu med den marina strategin och är därmed inne på fred, kris och krig. Först behöver vi förstå vad som kännetecknar kriget till sjöss. Därefter behöver vi lite teoretisk bakgrund så vi diskuterar de STORA TÄNKARNA: Mahan, Corbett och deras dåtida och nuvarande kollegor.  Vi skall också se hur det svenska tänkandet utvecklats.

Därefter kommer vi till huvudavsnittet – de marinstrategiska uppgifterna och metoderna att lösa dessa.

Den marina strategin lever naturligtvis inte ett eget liv i ensamhet skiljt från statens andra intressen. Vi behöver därför diskutera hur denna hänger ihop med andra strategier och politikområden.

Vi lever i en tid av snabb utveckling, så vilka är trenderna i sjökriget och hur påverkar dessa strategin?

Nu vet vi förhoppningsvis en hel del om marin strategi, dess medel och metoder. Vi avrundar detta häfte med en betraktelse över Sverige som maritim nation. I boken kommer det att finna några kapitel till!

Slutligen – varför är allt detta viktigt? Jo, därför att människans, Europas och Sveriges framtid finns i och på havet.

Människan och havet

 

Översikt och huvudtema
Kapitlet behandlar människans relation till havet genom historien, med fokus på frihet, handel, konflikter och kultur. Havet beskrivs både som en symbol för frihet och som en källa till fara, men också som en motor för utveckling, innovation och kontakt mellan människor och kulturer.

Havets frihet och hoten mot den
Historiskt har havet betraktats som mänsklighetens gemensamma egendom, där alla har rätt att färdas och bedriva handel. Denna princip, formulerad av Hugo Grotius på 1600-talet, är grunden för dagens havsrätt (UNCLOS). Men friheten till havs hotas idag av flera faktorer:

  • Territorialisering, där stater som Kina och Ryssland försöker utvidga sina anspråk på internationellt vatten.
  • Utbyggnad av infrastruktur till havs, såsom vindkraftverk och oljeplattformar, som begränsar rörelsefriheten.
  • Säkerhetsåtgärder och miljöskydd, som leder till nya regler och begränsningar.
  • Ökade krav på skydd av den marina miljön, bland annat genom inrättandet av marina skyddsområden.

Havsrätt och zonindelning
Inre vatten är området innanför de så kallade baslinjerna, i princip inomskärs. Här har kuststaten full suveränitet.

  • Härutanför finns territorialhavet som är maximalt 12 distansminuter (M) brett. Här har kuststaten suveränitet. Utländska fartyg, inklusive örlogsfartyg, får dock röra sig här givet att de uppfyller reglerna om ”oskadlig genomfart”.
  • Bortom territorialhavet kan kuststaten etablera en angränsande zonen där den då åtnjuter vissa rättigheter avseende migration mm.
  • Kuststaten kan också etablera en ekonomisk zon som ligger mellan territorialhavet och ”the high seas” – det fria havet. Denna zon är max 200 M och här har kuststaten suveräna rättigheter vad gäller utforska och utnyttja de naturtillgångar som finns där. Dessutom har kuststaten jurisdiktion vad gäller att uppföra och använda konstgjorda öar, och ”installations and structures”, marinvetenskaplig forskning och skydd av den marina miljön. Alla stater har dock rätt att här lägga rör och kablar m.m.
  • Kontinentalsockeln ger kuststaten rättigheter på havsbotten som exempelvis borra efter olja. Den är normalt 200 M men kan sträcka sig längre ut.
  • Havsbottnen utanför kuststatens jurisdiktion kallas Området och är mänsklighetens gemensamma arvedel.
  • 70% av jordens yta utgörs av internationellt vatten.

Havets gränser (kontinentalsockeln ligger under den ekonomiska zonen)

FN:s havsrättskonvention anger bl.a.:

  • Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de har kust eller inte. Friheten på det fria havet utövas på de villkor som anges i konventionen och i andra folkrättsliga regler.
  • Ingen stat kan med giltig verkan underkasta någon del av det fria havet sin överhöghet.
  • Varje stat, oavsett om den är kuststat eller inte, har rätt till fri sjöfart.

Havet som transportväg och motor för utveckling
Havet har i tusentals år varit den viktigaste transportvägen för människor och varor. Sjöfarten har möjliggjort upptäcktsresor, handel och spridning av idéer. Sjöfartens betydelse för globalisering och ekonomisk utveckling har varit avgörande, från de första seglatserna för 40 000 år sedan till dagens containertransporter. Samtidigt har sjöfarten alltid varit utsatt för hot från pirater och konflikter mellan stormakter].

Sveriges maritima historia
Sverige har en lång tradition av sjöfart och sjökrig. Från bronsålderns stora båtar, via vikingarnas handelsresor österut, till stormaktstidens örlogsflotta och handelsflotta. Under 1600- och 1700-talen var Sverige en betydande sjö- och handelsmakt. Efter 1815 minskade flottans roll och landet fick en mer landbaserad försvarsstrategi, vilket negativt påverkar den svenska strategiska kulturen än idag.

Handels- och örlogsflottans roller
Handelsflottan och örlogsflottan har historiskt varit nära sammankopplade. En stark örlogsflotta har skyddat handeln, medan sjöfarten har varit avgörande för rikets ekonomi och försörjning. Under världskrigen spelade den svenska flottan en viktig roll för att skydda sjöfarten och landets neutralitet, men resurserna var ofta otillräckliga.

Kultur och identitet
Havet har haft stor betydelse i litteratur, konst och mytologi. Det har inspirerat konstnärer och författare och varit en symbol för både hopp och fara. I svensk kultur har havet dock ofta undervärderats, både i historisk forskning och i den strategiska debatten. Författaren argumenterar för behovet av en ny strategisk kultur i Sverige, där havets betydelse för landets säkerhet och välstånd står i centrum.

Avslutning
Kapitlet slår fast att havet är både mål och medel i maritim strategi och att Sveriges framtida säkerhet och utveckling är beroende av att landet återigen sätter havet i centrum för sin politiska och strategiska kultur. Havet förenar snarare än isolerar, och dess frihet måste värnas mot nya och gamla hot.

 

Varför är havet viktigt?

Havet är Europas livsnerv. Europas hav och kuster är centrala för kontinentens välmåga och välstånd – de är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-, energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation.

En integrerad havspolitik för Europeiska Unionen

Havets centrala roll för Europa och världen
Havet är en grundläggande livsnerv för Europa och världen. Europas hav och kuster är avgörande för handel, klimatreglering, livsmedels- och energiförsörjning, samt rekreation och bosättning. Internationell sjöfart driver världsekonomin och globaliseringen är beroende av havet för transport av varor, människor, information och idéer. Havet utgör en global allmänning tillsammans med atmosfären, rymden och cyberrymden.

Ekonomiska och ekologiska fakta om havet

  • 50 % av atmosfärens syre produceras av havet (växtplankton).
  • 60 % av världens BNP är maritimt relaterad.
  • 71 % av jordens yta täcks av hav.
  • 80 % av jordens befolkning bor inom 100 km från havet.
  • 90 % av världens transporter sker till sjöss.
  • 99 % av all global informationsöverföring sker via undervattenskablar[1].

Havets samlade ekonomiska värde är enormt, och om havet vore en stat skulle dess BNP vara den sjunde största i världen.

Havets geografi och dynamik
Havet har en komplex och dynamisk geografi (batymetri) med varierande djup, strömmar och ekosystem. Kustområden är särskilt viktiga för mänsklig aktivitet, handel, försvar och miljöskydd. Den internationella havsrätten reglerar nationers rätt till resurser och exploatering av kontinentalsockeln och ekonomiska zoner.

Havsbotten och dess resurser
Havsbotten är rik på resurser som olja, gas, sand, mineraler och metaller. Utvinning är dock kostsam och innebär miljörisker. Infrastruktur som pipelines, elkablar och fiberkablar är strategiskt viktiga och sårbara för sabotage och olyckor, vilket nyligen uppmärksammats i Östersjön.

Miljöutmaningar och klimatpåverkan
Havet hotas av föroreningar, överfiske och klimatförändringar. Övergödning, plastavfall och utsläpp påverkar ekosystemen negativt. Havet absorberar en stor del av växthusgaserna och värme, vilket leder till försurning och påverkar biologisk mångfald och fiskbestånd. Uppvärmningen orsakar också stigande havsnivåer och extremväder.

Fisket och dess utmaningar
Fisk är en viktig proteinkälla globalt, men överfiske och illegalt fiske utgör stora problem. Många fiskbestånd är överexploaterade och vissa har kollapsat helt. Fisket är också en potentiell källa till internationella konflikter.

Maritima näringar och blå ekonomi
EU:s blå ekonomi omfattar etablerade sektorer som fiske, sjöfart, hamnar, varvsindustri och kustturism, samt framväxande sektorer som blå bioteknologi och havsbaserad energi. Maritima näringar är viktiga för tillväxt och sysselsättning, och måste utvecklas hållbart för att inte skada miljön.

Sjöfartens strategiska betydelse
Sjöfarten är avgörande för världsekonomin och Sveriges försörjning. Majoriteten av Sveriges import och export går via sjöfart. Den svenska handelsflottan har dock minskat, vilket ökar sårbarheten vid kris eller konflikt. Sjöfarten är också beroende av fungerande hamnar och infrastruktur.

Säkerhet och hot mot havet
Havet är en arena för konflikter, hybridkrig, piratverksamhet och terrorism. Skydd av kritisk infrastruktur, som kablar och pipelines, är en växande utmaning. Samarbete mellan civila och militära aktörer behövs för att möta dessa hot och säkerställa fri rörlighet och säkerhet till havs.

Miljöskydd och internationella mål
FN:s hållbarhetsmål nr.14 syftar till att bevara och nyttja haven hållbart. Detta inkluderar att minska föroreningar, skydda ekosystem, främja hållbart fiske samt att stärka forskning och teknik som bidrar till friskare hav. EU och Sverige arbetar med strategier för att skydda marina miljöer och arter, men utmaningarna är stora och kräver internationellt samarbete.

Slutsats
Havet är avgörande för mänsklighetens överlevnad, ekonomi och miljö. Dess resurser och ekosystem måste förvaltas hållbart för att säkerställa framtida välstånd och säkerhet. Sveriges och Europas framtid är starkt kopplad till havets hälsa och säkerhet, vilket kräver samordnade insatser på nationell och internationell nivå.

Makt och strategi

Sjömakt vann inte kriget i sig, men gjorde det möjligt att vinna kriget.

Amiral Sir Herbert Richmond

“När man är herre över havet är man herre över allting.”

Marcus Tullius Cicero (106 – 43 f.Kr.), romersk statsman

 

Makt och strategi

  • Makt definieras som förmågan och viljan att förändra eller utnyttja en situation för att uppnå ett politiskt mål. Makt kan vara offensiv (påverka andra) eller defensiv (skydda sig mot påverkan).
  • Makt handlar inte bara om resurser utan även om legitimitet, trovärdighet och kulturellt inflytande.
  • Effektiv makt kräver att resurser kan mobiliseras och användas strategiskt, samt att det politiska projektet stöds av befolkningen.

Strategins natur

  • Strategi är vetenskapen och konsten att använda maktmedel för att uppnå politiska mål. Den länkar handling till effekt och instrument till mål.
  • Strategi formas i ett dialektiskt förhållande mellan aktörer med motstridiga viljor, där varje part anpassar sin strategi efter motpartens agerande.
  • Strategi är både en vetenskap (teorier, historiska lärdomar) och en konst (kreativitet, anpassning till osäkerhet och friktion).

Strategiska nivåer

  • Grand strategy (övergripande strategi) bryts ner till militärstrategisk, operativ och taktisk nivå, där varje nivå har egna mål och medel.
  • Det finns ingen strikt gräns mellan nivåerna; handlingar på taktisk nivå kan få strategiska och politiska konsekvenser.

Manöver och handlingsfrihet

  • Manöver är den aktiva delen av strategi och syftar till att skapa fördelaktiga situationer genom vilja, kraft och handlingsfrihet.
  • Handlingsfrihet och ekonomiskt utnyttjande av resurser är centrala begrepp. Att sprida resurser för tunt leder till kraftsplittring och förlust.

Offensiv, defensiv, direkt och indirekt

  • Strategiska manövrer kan vara offensiva (förändra till egen fördel) eller defensiva (bevara fördelaktig situation), samt direkta eller indirekta.
  • Till sjöss är ofta offensiven starkare än defensiven, till skillnad från på land.

Maktmedel och mål

  • Olika maktmedel (militära, ekonomiska, diplomatiska) kombineras för att uppnå politiska mål. Det är strategens uppgift att välja rätt kombination och väg.
  • Det politiska målet är överordnat och strategin ska leda till att detta uppnås, men det är ofta svårt att översätta militär framgång till politisk framgång.

Sjömakt och maritim strategi

  • Sjömakt är förmågan att påverka situationer i den maritima domänen för att stödja politiska mål, och består av örlogsflotta, handelsflotta, marina industrier m.m.
  • Maritim strategi handlar om att använda maritima maktmedel för att bidra till nationens politiska och ekonomiska mål, inklusive välstånd, resursutnyttjande och säkerhet.
  • Marin strategi är en delmängd av maritim strategi och fokuserar på militära aspekter, såsom att upprätthålla ordning och säkerhet till sjöss.

Svensk och internationell kontext

  • Sverige har haft perioder av stark sjömakt men har knappast varit en ” Tallasokrati ” (havsmakt i kulturell och politisk mening).
  • En effektiv maritim strategi kräver samordning mellan civila och militära aktörer, samt stöd från andra politikområden (ekonomi, utbildning, diplomati).
  • Internationellt samarbete, särskilt inom EU, är avgörande för att hantera gemensamma maritima utmaningar.

Avslutning

  • Strategi är både en vetenskap och en konst, och måste alltid ta hänsyn till föränderliga omständigheter, legitimitet och internationella normer.
  • Sjömakt och maritim strategi är avgörande för nationell säkerhet, välstånd och förmåga att påverka internationella relationer.

 

Sjöstridens karaktär

Det var en omänsklig situation; [ont om ammunition, relativt låg fart på grund av skadade fartyg efter fyra dagars strid mot fientligt flyg] men jag har alltid ansett att om fienden är i sikte på havet måste luftangrepp eller andra överväganden åsidosättas och riskerna accepteras.
Amiral AB Cunningham

Vad kan vara mer fruktansvärt än en strid till sjöss, där både eld och vatten förenas för att förstöra de stridande?Vegetius (400-talet e.Kr.)

 

Dubbel utmaning – havet och fienden
Örlogssjömannen möter alltid två motståndare: havet, som är oberäkneligt och aldrig kan tämjas, och den mänskliga fienden. Denna dualitet präglar all marin verksamhet och motiverar behovet av en särskild marin strategi, utöver en försvarsgrensgemensam strategi.

Marinens roll i fred och krig
Marinen och Kustbevakningen har viktiga uppgifter redan i fred, såsom att upprätthålla ordning och säkerhet i svenska farvatten och markera närvaro. Övergången från fred till strid kan ske mycket snabbt. Varje fartyg fungerar som en självständig taktisk enhet, och besättningens skicklighet och initiativförmåga är avgörande för överlevnad och framgång].

Sjöstridskrafternas egenskaper

  • Fartyg är dyra och tar lång tid att bygga, liksom att utbilda besättningar.
  • De verkar ofta långt från högre chef, vilket kräver initiativkraft och självständighet.
  • Samverkan krävs med andra domäner (mark, luft, cyber m.fl.).
  • Sjöstyrkor har stor uthållighet och rörlighet, men avstånden till havs är stora.
  • De är dynamiska och kan snabbt växla mellan strid, humanitära insatser och andra roller[1].

Stridens grundelement
Sjöstriden vilar på tre pelare: underrättelsetjänst/övervakning/spaning (ISR), eldkraft och ledning. Dessa samspelar för att hitta och bekämpa fienden samt skydda egna styrkor. OODA-loopen (Observe, Orient, Decide, Act) används för att beskriva beslutsprocessen i strid.

Vapensystem och stridsformer

  • Luftförsvar: Moderna fartyg har avancerade luftvärnsrobotar och kan agera som flytande ledningscentraler för luftstrid. Nya teknologier som mikrovågs- och lasersystem testas för att möta hot som drönare.
  • Sjömål: Sjömålsrobotar är dominerande vapensystem, men även artilleri och torpeder används. Railguns och kamikazedrönare är under utveckling eller i bruk.
  • Ubåtskrigföring: Ubåtar utmärks av sin förmåga till dolt uppträdande och överraskning. De har utvecklade sensorsystem och kan bära både torpeder och robotar. Ubåtsjakt är mycket svår och kräver samverkan mellan fartyg, flyg och sensorer.
  • Minkrigföring: Minor används både offensivt och defensivt och har blivit alltmer sofistikerade. Minröjning sker idag ofta med obemannade system, men är fortfarande riskfyllt.

Strid mot landmål och amfibiekrigföring
Fartyg kan bekämpa mål på land med artilleri och robotar, och amfibieförband opererar i gränszonen mellan hav och land, särskilt i skärgårdsmiljöer. Dessa förband måste kunna utnyttja både land- och vattenmiljöer för att kontrollera viktiga områden och kommunikationer

Ledning och samordning
Effektiv ledning är avgörande. Taktiska chefer måste kunna fatta snabba beslut under osäkerhet och anpassa sig till förändrade förhållanden. Balansen mellan central styrning och uppdragstaktik är viktig för att möjliggöra initiativ och flexibilitet i strid.

Särdrag för sjökriget
Sjöstrid kännetecknas av:

  • Snabbhet och förstörelse vid stridskontakt
  • Korta, intensiva stridsmoment inom långvariga operationer
  • Osäkerhet och behov av initiativ
  • Skillnader mot landkrig, bland annat i rörlighet, underrättelsearbete och sårbarhet

Historiska exempel och lärdomar
Exempel från Falklandskriget, andra världskriget och kalla krigets ubåtskränkningar mot Sverige illustrerar hur snabbt strider kan utvecklas och hur svårt det är att skydda sig mot överraskande anfall. Erfarenheterna visar att hotet från havet är konstant och att teknik, träning och taktik ständigt måste utvecklas.

Slutsats
Sjöstrid kräver särskilda förmågor, tekniska system och ledarskap. Den är oförutsägbar, riskfylld och ställer höga krav på både människor och materiel. För att förstå och möta dessa utmaningar krävs en djup förståelse för sjökrigets karaktär, teknisk förståelse och en ständig anpassning till nya hot och möjligheter.

 

 Marinstrategisk kultur

(Bilden föreställer kommendör Daniel Landquist 1891 – 1972; Sveriges mest framstående marinstrateg.)

”Men strategin står inte stilla… Den förändras lite. Den är, för att använda en gammaldags term, en ”dämpad variabel”. Men den utvecklas i alla fall. Det vore ett misstag att förlita sig på dess oföränderlighet”.

Amiral Castex

Strategisk kultur och dess betydelse
Strategisk kultur handlar om ett lands unika sätt att tänka kring krig och strategi, präglat av historiska erfarenheter, tekniska resurser och geopolitiska förhållanden. Svensk marinstrategisk kultur har påverkats av både nationella och internationella idéer, och har ofta skiljt sig från andra länders genom sin defensiva inriktning och betoning på att försvara landet mot invasion snarare än att främja handel eller offensiva intressen till sjöss.

Internationella influenser och teoretiska skolor
Svenskt marint tänkande har inspirerats av utländska strateger som Colomb, Mahan, Corbett och Castex, samt av franska, brittiska och amerikanska doktriner. Olika tankeskolor presenteras, såsom den klassiska (fokus på seger), neoklassiska (bredare sociologiskt perspektiv), moderna (samhällsvetenskaplig syn), och postmoderna (kritik mot linjära samband). Även den geopolitiska, materiella och vetenskapligt-rationella metoden diskuteras.

Utvecklingen av svensk marin strategi
Sedan 1800-talets slut har Sveriges marina strategi utvecklats genom flera viktiga tänkare och reformatorer:

  • Anton Baeckström betonade skärgårdskrig och försvar av kusten, med fokus på materielens utnyttjande och taktiska lärdomar från samtida krig.
  • Carl-Gustaf Flach introducerade begreppet “Fleet-in-being” i Sverige, vilket innebär att även en underlägsen flotta kan utgöra ett avskräckande hot genom att undvika öppen strid och slå till vid rätt tillfälle.
  • Daniel Landquist betonade vikten av att bestrida fiendens sjöherravälde och förespråkade en kombination av defensiv strategi och offensiv taktik.
  • Stig H:son-Ericson förnyade marinen med “Marinplan 60”, som fokuserade på mindre, rörliga fartyg och betonade samverkan mellan försvarsgrenarna.
  • Claes Tornberg och Christer Hägg bidrog till en intellektuell återuppväckelse av strategiskt tänkande på 1980-talet, med fokus på initiativ, överraskning och operativ rörlighet.
  • Per Edling och Fredrik Hesselman har i samband med Sveriges NATO-medlemskap (2024) argumenterat för en mer offensiv doktrin med fokus på havskontroll och internationellt samarbete.

Huvudlinjer i svensk marinstrategisk utveckling

  • Från 1800-talets början var flottans huvuduppgift att försvara mot invasion, kontrollera skärgårdarna och stödja arméns reträtt längs de stora sjöarna mot Vänern där slutstriden skulle stå framför Karlsborgs fästning.
  • Under 1900-talet växlade strategin mellan defensiv och offensiv inriktning, beroende på hotbild och teknologisk utveckling.
  • Under världskrigen blev skydd av sjöfarten centralt, men efter krigen återgick fokus till invasionsförsvar.
  • Kalla kriget präglades av defensiv strategi och samverkan med armén, medan sjöfartsskyddet nedprioriterades.
  • På senare tid har behovet av havskontroll och internationell samverkan åter blivit centralt, särskilt efter Sveriges NATO-inträde.

Utbildningens och debattens roll
Utbildning vid både svenska och utländska sjökrigsskolor har varit avgörande för utvecklingen av svensk marinstrategisk kultur. En fri och bred intellektuell debatt har varit viktig för att förnya och anpassa strategin till nya förutsättningar.

Slutsats
Sveriges marinstrategiska kultur har formats av både inhemska och internationella idéer, och har präglats av en växling mellan defensiva och offensiva strategier. Från att ha varit inriktad på att skydda kusten och bestrida fiendens kontroll, rör sig nu strategin mot att kunna upprätthålla havskontroll och delta i internationella operationer tillsammans med allierade.

 

Den marinstrategiska verktygslådan

”Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt”

Kommendör Göran Frisk, chef för ubåtsjaktstyrkan på 1980-talet

 

”Hit first. Hit hard. Keep on hitting”

Admiral of the Fleet, Sir John Arbuthnot « Jackie » Fisher, Royal Navy.

Strategisk teori och doktrin

  • Strategisk teori handlar om att förstå och formulera grundläggande principer för hur marina maktmedel kan användas för att uppnå politiska mål. Teorin ger insikter och vägledning men inga exakta svar.
  • Doktrin är den praktiska tillämpningen av teorin – officiella riktlinjer för hur marina operationer ska genomföras. En god doktrin bygger på teori, erfarenhet och anpassning till egna och motståndarens förmågor.

Marinstrategins syften: Sea Control och Sea Denial

  • Huvudsyftet med marin krigföring är att utnyttja havet för egna syften (Sea Control) och/eller förneka motståndaren denna möjlighet (Sea Denial).
  • Sea Control innebär att säkra kontroll över sjökommunikationer för att skydda egna transporter och möjliggöra offensiva operationer mot fienden.
  • Sea Denial syftar till att hindra motståndaren från att använda havet, utan att själv nödvändigtvis ha full kontroll. Detta kan uppnås med mindre resurser, t.ex. genom minor eller kustrobotar.
  • Både Sea Control och Sea Denial är alltid lokala, temporära och begränsade – total kontroll är omöjlig.

Strategiska metoder

  • Strategier kan vara sekventiella (stegvisa) eller parallella (samtidiga), kumulativa (många små insatser som sammantaget får effekt) eller förlamande (manöverkrigföring för att snabbt slå ut motståndarens förmåga).
  • Historiska exempel illustrerar olika strategiska val, som avgörande slag (sällsynta), blockader, raidföretag och uthållighetskrig.

Strategiska uppgifter och marina funktioner

  • Marin strategi innebär att kunna: inhämta underrättelser, förebygga hot, avskräcka fiender, skydda egna intressen, intervenera vid behov samt utöva maktprojektion mot land.
  • Andra viktiga uppgifter är marin närvaro, blockad, försvar/anfall mot sjökommunikationer, marin diplomati, maritim säkerhet och humanitära insatser.
  • Skydd av sjöförbindelser och kritisk infrastruktur, liksom förmåga till underrättelseinhämtning och övervakning, är centrala även i fredstid.

Ledarskap och lärdomar från historien

  • Framgångsrik marin strategi kräver starkt ledarskap, offensivanda, flexibilitet, god underrättelsetjänst och förmåga att skapa överraskning.
  • Historiska sjöslag visar vikten av decentraliserad ledning, samordning, uthållighet och förmåga att snabbt anpassa sig till förändrade förhållanden.

Nutida utmaningar och hybridkrigföring

  • Moderna marina strategier måste också hantera nya hot som hybridkrigföring, där angrepp på infrastruktur, informationskrig och juridiska gråzoner är centrala.
  • Maritim säkerhet omfattar idag även skydd mot terrorism, piratverksamhet, miljöhot och cyberattacker.

Slutsats
Marin strategi är en tvärvetenskaplig disciplin som kombinerar teori, doktrin, historisk erfarenhet och praktisk tillämpning. Den är avgörande för att kunna skydda nationella intressen till sjöss, bidra till internationell säkerhet och hantera såväl traditionella som nya marina hot.

 

Dimensioner, domäner och ömsesidiga beroenden

Den marina strategin är, mer än andra strategier, militära eller andra, sällan fri. Den kan ha handlingsfrihet i det tekniska genomförandet av vissa operationer, men mycket ofta har den inte det när det gäller valet av dessa operationer.

Amiral Castex

 

Dimensioner

  • Marin strategi utspelar sig i flera fysiska dimensioner: längd, bredd, höjd (rymden ovan och under ytan) samt tiden, som är avgörande för rörelse och beslut.
  • Sjöstridskrafter verkar på, över och under havsytan samt på havsbotten, där även kritisk infrastruktur som kablar och pipelines finns.
  • Djuphavsoperationer blir allt viktigare, särskilt med tanke på skydd och övervakning av infrastruktur på stora djup.

Domäner

  • Krigföring sker i flera domäner: mark, hav, luft, rymd, cyber, elektromagnetisk och kognitiv domän.
  • Varje domän har unika egenskaper och utmaningar, och effektiv strategi kräver samordning över flera domäner (Multi-Domain Operations, MDO).
  • Den elektromagnetiska och kognitiva domänen är, utöver de traditionella, särskilt viktiga i modern sjökrigföring,

Särskilda domäner

  • Rymddomänen har fått ökad militär och civil betydelse, bland annat för kommunikation, navigation och övervakning. Kommersiella aktörer spelar en allt större roll.
  • Cyberrymden är en virtuell domän där informationssystem, nätverk och digitala operationer sker. Cyberkrigföring används för spionage, sabotage och påverkan.
  • Den elektromagnetiska domänen omfattar all användning av radiosignaler, radar och riktad energi, och är central för både underrättelse och strid.
  • Den kognitiva domänen handlar om att påverka människors tänkande, beslutsfattande och moral, exempelvis genom propaganda, desinformation och psykologiska operationer.

Ömsesidiga beroenden (servitut)

  • Marin strategi är beroende av andra strategier, som industriell, ekonomisk, diplomatisk och juridisk strategi, och tvärtom.
  • Exempel: Marinen behöver industriell kapacitet för sin materiel, medan ekonomin är beroende av öppna sjövägar.
  • Juridiska och politiska ramar, som folkrätt, nationella regler samt Rules of Engagement (ROE, reglerar vad militära chefer kan göra.

Multi-Domain Operations (MDO)

  • Moderna operationer kräver samordning mellan mark-, sjö-, luft-, rymd-, cyber-, elektromagnetisk och kognitiv domän.
  • Prioriteringsproblem och resursfördelning mellan domäner är en central utmaning men är inget nytt i sig.
  • Historiska och nutida exempel visar att framgångsrik ledning kräver flexibilitet, helhetssyn och förmåga att snabbt ta initiativ.
  • MDO ger vackra PowerPoint bilder men är i sig inget nytt. Redan år 1900 skrev dåvarande kommendörkaptenen Herman Wrangel att försvarsgrenarna är beroende av varandra: “det är just den ständiga förbindelseströmmen öfver hafvet, som lättast kan störas äfven af ett fåtal örlogsfartyg. Häri hafva vi att söka det förnämsta strategiska sambandet mellan en försvarandes armé och flotta. Ju större och kraftigare hären är, desto lättare blir det för flottan att fullgöra sin viktigaste bestämmelse, så länge hon har egen handlingsfrihet.”

Slutsats
Marin strategi måste ses som en integrerad del av ett större system där flera domäner och dimensioner samverkar och där ömsesidiga beroenden – mellan militära, civila, tekniska och juridiska faktorer – är avgörande för framgång. Effektiv strategi kräver både specialisering inom varje domän och förmåga till samordning och helhetssyn.

 

 

Tekniken och människan i sjökriget

Ex Scientia Tridens – From knowledge, Sea Power

Valspråk för US Naval Academy

(Underhållet av markstridsförband i västra Sahara under andra världskriget tog kontinuerlig tull av britternas små fartyg). ”De lappades ihop gång på gång och behövde omfattande reparationer, och kunde endast hållas i drift tack vare den enorma viljan och beslutsamheten hos officerarna och besättningarna i maskinrummen.”

Amiral AB Cunningham

 

Teknik, innovation och anpassning
Sjökrig är en mänsklig företeelse där havet är objektet, människan subjektet och tekniken medlet. För att en marin ska vara framgångsrik krävs både teknisk kunskap och förmåga till innovation och anpassning. Innovation är nödvändig både i fred och krig, men måste balanseras mot risken för teknologiska återvändsgränder. Erfarenheter från kriget i Ukraina visar vikten av snabb innovation och civil-militär samverkan, medan svensk materielanskaffning ofta hämmas av byråkrati.

Resursstrategi och operativ strategi
Resursstrategi syftar till att förse den operativa strategin med nödvändiga resurser – människor och materiel. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan resurs- och operativ strategi, där långa ledtider och felbedömningar kan få stora konsekvenser. En flotta kan inte improviseras, såväl personal som materiel tar tid.

Teknikens betydelse och begränsningar
Teknologiska framsteg har alltid påverkat sjökriget, men tekniken måste vara robust, uthållig och tillförlitlig för att fungera i havets påfrestande miljö. Antalet fartyg och dess besättningar är avgörande för uthållighet och flexibilitet – kvalitet och kvantitet måste balanseras. “Silver bullet”-lösningar är sällan framgångsrika i längden.

Kärnvapen och marina aspekter
Kapitlet diskuterar kärnvapnens roll till sjöss, särskilt andraslagsförmåga med strategiska ubåtar. Kärnvapen till havs ses som mer flexibla och mindre eskalerande än på land, men innebär stora strategiska och etiska utmaningar. För Sverige är det viktigaste att bygga motståndskraft och skydda kritisk infrastruktur snarare än att skaffa egna kärnvapen.

Artificiell intelligens (AI) och drönare
AI får allt större betydelse för marin strategi och taktik, särskilt för beslutsstöd, övervakning och ledning. AI kan hantera stora datamängder och underlätta beslutsfattande, men är beroende av tillgång till data, robusta algoritmer och mänsklig kontroll. Drönare (UAV, USV, UUV) utvecklas snabbt och blir allt viktigare för spaning, minröjning, logistik och offensiva operationer, men kan inte helt ersätta bemannade fartyg. Men de utgör ett allt viktigare komplement.

Människan i centrum
Trots tekniska framsteg är människan och hennes vilja, utbildning, ledarskap och stridsmoral avgörande för framgång. Utmattning, bristande övning och dålig organisation kan leda till olyckor och nederlag. Mångfald, jämlikhet och inkludering bidrar till en starkare och mer flexibel försvarsmakt, men ställer krav på rätt urval och utbildning.

Ledarskap och strategi
Effektivt ledarskap kräver både teknisk och taktisk kompetens samt förmåga att skapa förtroende och stridsmoral. Studier av strategi och historiska exempel visar att anpassningsförmåga, initiativ och decentraliserat ledarskap är avgörande, särskilt i krigets kaos.

Slutsats
Teknik och innovation är nödvändiga, men måste alltid kombineras med mänsklig kompetens, vilja och ledarskap. Sjökriget vinns av den som bäst kan kombinera teknik, anpassning, strategi och mänskliga resurser – och som förstår att kriget ytterst är en kamp mellan viljor.

 

 

 

 

Sverige – en maritim nation!

Kasta en blick på en Norden-karta. Vad ser vi? Jo ett stort landområde med ett hål mitt i. Detta hål är fyllt av vatten och kallas Östersjön. Längst nere till vänster i bild finns en öppning – en öppning mot de stora haven.

Men man kan också titta på en karta i en annan, större skala. Då framträder Norden med Östersjön som en landtunga som sticker ut från den dominerande euroasiatiska landmassan. Man ser att mycket talar för Spykmans geopolitiska teori om ”rimlandet”. Detta har ingenting med poesi att göra utan betyder ”kantlandet”: Det område som skiljer hjärtlandet – Ryssland och Centralasien – från de stora haven och den nya världen.

Detta läge förklarar också vår historia. Vi har slitits mellan sjömakten och landmakten. Medan ”våra” vikingar följde floderna in i hjärtlandet utforskade danska och norska vikingar de stora haven och Europas gränser mot dessa.

Den medeltida handeln styrdes av Hansan. Det finns skäl till att Stockholms största kyrka är den tyska: St Gertruds. Och att Stockholms borgerskap styrdes av tyskar.

När Sverige blev fritt från ”dansken” 1521 var det tack vare den flotta som Gustav Vasa hade köpt från Lübeck. Under 1500- och 1600-talen utvidgades det svenska riket längs Östersjöns stränder. Det var flottan som höll ihop Sverige och dess Östersjöprovinser och som gjorde möjligt för Sverige att bli en maritim stormakt.

Inledningsvis spelade handelsflottan en undanskymd roll. Till skillnad från de flesta andra av Europas sjömakter var den svenska inriktad på maktprojektion och inte sjöfartsskydd. Men den svenska handelsflottan blev allt viktigare och Stockholm var en stor sjöfartsstad fram till i början av 1800-talet.

Under 1670-talet registrerades 28 stora handelsfartyg i Stockholm. Denna dominans förstärktes genom det Bottniska handelstvånget som krävde att all handel med Norrland och Finland gick via Stockholm. Under 1700-talet genomgick Stockholms handelsflotta en explosionsartad tillväxt och år 1800 fanns 685 registrerade handelsfartyg, motsvarande 40 % av hela rikets handelsflotta.

Efter Napoleonkrigen ökade den svenska handelsflottan – redan 1830 var handelsflottan större än den varit under det kommersiellt livliga 1700-talet. Denna positiva utveckling varade under hela 1800-talet med en nedgång under början av 1890-talet i samband med övergång till ånga och fartyg av järn. Men redan i slutet av 1890-talet skedde en ny uppgång sammanhängande med ökningen av den svenska verkstadsindustrin.

Även här går handels- och örlogsflottorna i otakt. Medan handelsflottan alltså ökade så försvann nästan örlogsflottan i och med att invasionsförsvar från 1819 blev flottans huvuduppgift.

Världskrigen visade eftertryckligt hur viktiga de två flottorna var för Sveriges försörjning. Erfarenheter som omedelbart glömdes bort – och effektivt motarbetades.

Båda flottorna hade en storhetstid efter andra världskriget. Sverige hade en av världens största handelsflottor och örlogsflottan hade över hundra örlogsfartyg – förvisso inte alla moderna. Vi hade också en framstående varvsindustri.

Men från 1970-talet skedde en dubbel nedgång: varven försvann, handelsflottan utflaggades och örlogsfartygen skrotades. Tiden efter 2004 var särskilt kritisk och det kommer att ta lång tid innan vi åter har marin värd namnet. Beslutet att nu utrusta Visbykorvetterna med luftvärnsrobotar är oerhört positivt men ungefär femton år försenat!

Nato-medlemskapet innebär att den svenska marinen nu får nya tunga uppgifter: att hålla sjövägarna från Atlanten till Östersjöns hamnar öppna.

Men fortfarande spelar marinen och handelsflottan en ganska undanskymd roll i den svenska debatten.

Vad gäller de maritima näringarna är behovet av bättre ekonomiska förutsättningar typ skattelättnader väl känt; den svenska maritima näringen måste vara internationellt konkurrenskraftig.

Det behövs en medvetenhet om att sjöfart, maritim säkerhet och försvar hänger ihop.

Fem pelare för maritima ambitioner

  1. Kulturella: Bygg upp ett kollektivt maritimt medvetande. Detta innebär att integrera maritim historia, geografi och kultur redan i skolan, främja allmänhetens intresse och marknadsföra maritima yrken.
  2. Maritima: Att upprätthålla en kapabel och tekniskt avancerad marin är avgörande för suveränitet, krishantering och deltagande i internationell säkerhet.
  3. Diplomatiska: Sverige måste påverka den globala havsförvaltningen och balansera nationella intressen med kollektiva internationella ansvar.
  4. Ekonomiska och tekniska: Att satsa på den ”blå ekonomin” genom innovation, investeringar och hållbara metoder är avgörande för konkurrenskraften och suveräniteten.
  5. Vetenskapliga: Satsa på oceanografisk forskning för att förstå och förvalta marina resurser, klimatförändringar och biologisk mångfald.

Strategiska utmaningar och rekommendationer

Dessa maritima ambitioner kräver att flera hinder övervinns:

  1. Fragmenterad styrning: Den maritima politiken är spridd över flera departement.
  2. Fragmenterad maritim kompetens: Den fragmenterade politiska styrningen motsvaras av en fragmenterad kunskap bland de som arbetar i den maritima världen. I WMU (World Maritime University; drivs av FN) i Malmö har Sverige tillgång till en världsunik maritim kompetens. Men få svenskar går där – och ännu färre sjöofficerare!
  3. Allmänhetens uppfattning: Det finns en allvarlig brist på maritim medvetenhet bland både allmänheten och beslutsfattarna.
  4. Industriella behov och arbetskraftsbehov: Den maritima sektorn står inför kompetensbrist och ett behov av att attrahera unga talanger, inte minst inom tekniska och vetenskapliga områden.
  5. Hållbar utveckling: Det är avgörande att hitta en balans mellan utnyttjandet av marina resurser och skyddet av miljön.

Slutsats

Sverige måste övervinna kulturell, strukturell och strategisk tröghet. För att uppnå detta krävs en långsiktig, integrerad maritim strategi som omfattar kultur, försvar, diplomati, ekonomi, livsmedelssäkerhet och vetenskap, förankrad i en förnyad nationell och europeisk ambition för havet.

Kunglig medalj till Kungl. Örlogsmannasällskapets Anders Grenstad

På Kungliga slottet den 9 juni erhöll konteramiral (PA) Anders Grenstad H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band av H.M. Konungen.

Motiveringen till medaljen: ”För framstående insatser inom svenskt akademiväsende”. Anders Grenstad är hedersledamot av och tidigare ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi.

 

 

Foton: Jonas Borg/Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Hovstaterna.

Ordinarie sammanträde i Göteborg med inträdesanförande av OL Daniel Eklund

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi – ordinarie sammanträde i Göteborg höll ordinarie ledamoten Daniel Eklund sitt inträdesanförande under rubriken: ”Tempots särställning för sjöstriden och dess effekt på teknik och taktikanpassning”.

Sammanträdet hölls vid Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och inträdesanförandet kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

Ledamöterna Fredrik Hesselman, Daniel Eklund, ordförande Odd Werin och ledamoten tillika regementschefen Fredrik Herlitz.

Remissvar till Transportstyrelsen om nytryck av föreskrifter

Förslag till nytryck av föreskrifter och allmänna råd om sjöfartsskydd samt föreskrifter om IMO-identifikationsnummer och vissa fartygshandlingar (TSF 2020-137)

Kungl. Örlogsmannasällskapet har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad remiss och får härmed anföra följande.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är Sveriges maritima akademi och en av de tio rikstäckande kungliga akademierna. Enligt stadgarna verkar akademien för utveck­ling inom sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet, vilket bland annat om­fattar marinstrategiska frågor samt forskning och kunskapsstöd för att utveckla marinen och de maritima näringarna.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är indelat i fyra vetenskapsgrenar och har cirka trehundrafemtio svenska och utländska ledamöter med kompetenser inom     stra­tegi och taktik, teknik, juridik (särskilt havs- och folkrätt), kompetens­för­sörjning, handelssjöfart, maritima försörjningsfrågor och andra fält som är relevanta för akademiens verksamhetsområde.

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar Transportstyrelsens förslag och delar uppfattningen att föreskrifterna inom det aktuella området bör revideras.

Kungl. Örlogsmannasällskapet tillstyrker förslaget att Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2004.13) upphävs och ersätts av två nytryck i TSFS, vilket kommer att göra bestämmelserna mer lättöverskådliga. De texter som föreslås ökar dess­utom tydligheten och gör bestämmelserna lättare att förstå för läsaren.

Synpunkter på förslagen i detalj

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjöfartsskydd

2 kap. (Hamnanläggningar) 9 §

Kungl. Örlogsmannasällskapet noterar här att besvarande om begäran om en sjöfartsskyddsdeklaration för fartygets räkning, enligt avsnitt 5.4 i bilaga II till för­ordning (EG) nr 725/2004, ska utfärdas av befälhavaren eller fartygets skydds­chef. Föreskriftsförslaget anger emellertid att hamnanläggningens skydds­chef ska begära upprättande av befälhavaren eller den befälhavaren har delegerat uppgiften till (1 st.).

Fråga uppstår då om EU-förordningens bestäm­melse inne­bär en begränsning i fråga om vilka som kan hantera sjöfarts­skydds­dek­laration­en för fartygets räkning och om den föreslagna bestäm­melsen i så fall innebär risk för obehörig hantering av handlingen. Möj­ligen bör en annan lydelse över­vägas för att minska risken för att otydlighet i detta avseende uppstår.

2 kap. (Hamnanläggningar) 7 §

I fråga om återkallande av en hamnanläggnings skyddsplan anger förslaget att återkallelse får ske om hamnanläggningens skyddschef inte uppfyller tillämpliga krav (5 p.). Kungl. Örlogsmannasällskapet tolkar denna bestämmelse som att det är utbildningskraven som följer av 2 kap. 8 § som avses. Detta bör i så fall förtydligas eftersom ”tillämpliga krav” kan uppfattas omfatta även andra til­lämp­liga krav i fråga om sjöfartsskydd.

  1. kap. (Fartyg) 2 och 3 §§

De föreslagna ändringarna innebär att rapportering till Kustbevakningen, genom maritime single window (MSW), ska ske av befälhavaren eller av den befäl­havaren har delegerat uppgiften till. Härvid ska noteras att det endast är reda­ren och befälhavaren som omfattas av straffansvar, enligt 23 § 9 lagen (2004:487) om sjöfartsskydd (Sjöfartsskyddslagen), för underlåtenhet att ge in den ifrågavarande informationen. Även om befälhavaren tydligt delegerar upp­giften till en styrman att ge in informationen, förblir befälhavaren alltså straff­rättsligt ansvarig om informationen inte lämnas, jfr rättsfallet ND 2006 s. 71 (Svea HovR) Nordanhav. Den nu föreslagna lydelsen riskerar att skapa oklarhet kring vem som faktiskt är ansvarig för ingivande av informationen.

Kungl. Örlogsmannasällskapet menar att formuleringen ”befälhavaren ska se till att …” skulle kunna användas istället för att göra bestämmelsen tydligare i detta avseende. Lydelsen innebär visserligen att någon annan kan ombesörja ingi­van­det, men markerar samtidigt att det i så fall alltjämt är befälhavaren som bär ansvar för att korrekta uppgifter ges in. Denna metodik skulle då följa aktsam­hetskraven gällande exempelvis sjövärdighet och gott sjömanskap i 6 kap. sjö­lagen (1994:1009) och i fråga om befälhavarens ansvar i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

Transportstyrelsens föreskrifter om IMO-identifikationsnummer och vissa fartygshandlingar

Kungl. Örlogsmannasällskapet har inga synpunkter på förslaget.

 

Detta remissvar har utarbetats av ordinarie ledamoten Mattias Widlund och fastställts av Kungl. Örlogsmanna­sällskapets styrelse.

KUNGLIGA ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET

Odd Werin

Akademiens ordförande

 

Ladda ned remissvaret HÄR 

Läs om remissen på Transportstyrelsens webbplats.

 

 

Kustbevakningens förändrade roll och om personalförsörjning

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde i Karlskrona 16 april höll ordinarie ledamoten Henrik Jonsson sitt inträdesanförande om Kustbevakningens utveckling mot en beredskapsmyndighet med ett mer uttalat ansvar inom den maritima säkerheten, där det blev tydligt hur många beröringspunkter Kustbevakningen har med marinen och övriga aktörer som verkar inom det maritima området i Sverige.

Sedan några år har lagstiftning och annan statlig reglering gjort det lättare för det militära försvaret och Kustbevakningen att samarbeta redan i fredstid och Henrik Jonsson gav flera exempel på hur detta kan och bör utnyttjas, exempelvis genom personalutbyte,  informationsdelning och samordning av sjöövervakning. Sveriges Natointräde öppnar också möjligheter. Ländern runt Östersjön använder förvisso sina Kustbevakningar på lite olika sätt, men att den svenska ingår i Natos operation “Baltic Sentry” visar konkret hur Sveriges alla maritima verktyg kan användas.

OL Henrik Jonsson är sedan 2024 överdirektör i Kustbevakningen.

Ordförande Odd Werin med OL Henrik Jonsson

 

Den andra delen av sammanträdet innehöll en orientering från vetenskapsgren II om den pågående utredningen om personalförsörjning av det militära försvaret.

OL Jonas Hård af Segerstad är en av Försvarsmaktens experter i utredningen och berättade hur utredningen tittar på frågor som ska öka tillgängligheten till värnpliktiga i krigsorganisationen, exempelvis genom beredskapsuppgifter under grundutbildning, utökade möjligheter till beredskapstjänstgöring, större reserver, dagersättningens storlek mm. Även reservofficersområdet berörs, där utredningen undersöker hur tjänstgöringsskyldighet och därtill kopplad rätt till tjänstledigt ska fungera på ett enkelt och tydligt sätt i alla beredskapsgrader. Försvarsmaktens behov av tidvis tjänstgörande civila ska också klaras ut så att den kategorin kan börja användas. I detta ingår också en ambition att kunna ensa tjänstgöringsskyldigheten i olika beredskapsgrader så att den blir logisk och likartad för olika personalgrupper i organisationen.

Utredningen är tillsatt av Försvarsdepartementet och ska redovisa senast 1 juli i år.

Direktivet för utredningen finns att läsa här.

This site is registered on wpml.org as a development site. Switch to a production site key to remove this banner.