Sommarläsning 2026 del 3: Utan besättningar – ingen maritim förmåga

Ledamöterna och sammankallande för vetenskapsgren II, Anders Widén och John Theander, skriver om behovet och möjligheterna inom personal- och kompetensförsörjning av marinen och Sveriges maritima förmåga i stort.

Kriget i vårt närområde och oroligheterna i Mellanöstern har gjort en sak smärtsamt tydlig: kontrollen av sjövägarna är inte en abstrakt fråga för strateger – den är en förutsättning för Sveriges säkerhet och försörjning.

Rysslands angrepp på Ukraina och den inledande blockaden av spannmålstrafiken visade hur snabbt regionala konflikter får globala konsekvenser. De senaste årens utveckling i Mellanöstern har ytterligare understrukit sårbarheten i de maritima flödena. Effekterna når oss direkt: stigande energipriser, störningar i logistikkedjor och i förlängningen inflation och minskad handlingsfrihet.

Sverige är ett export- och importberoende land. Ur ett logistiskt perspektiv är vi i praktiken att betrakta som en ö. Det mesta vi behöver för att fungera – energi, livsmedel, information och insatsvaror – färdas över havet. Och det mesta av det vi säljer lämnar landet på köl eller i undervattenskablar. Vår ekonomi, vår försörjningsförmåga och vår säkerhet är därmed direkt beroende av att sjöfarten fungerar och att den havsbaserade infrastrukturen hålls intakt.

Det bästa vore naturligtvis om internationella regelverk och överenskommelser alltid respekterades. Men utvecklingen visar att så inte är fallet. Förmåga att skydda sjöfart och havsbaserad infrastruktur – även långt bortom det egna territoriet – är därför inte ett val, utan en nödvändighet. För detta krävs en sak: uthållig närvaro till sjöss.

Sveriges medlemskap i Nato har förändrat Östersjöns strategiska betydelse i grunden. Från att ha varit ett randhav och i vissa avseenden en geografisk barriär, har den blivit en central transportled och en integrerad del av alliansens operativa djup. De senaste årens händelser – inte minst sabotage mot undervattensinfrastruktur – har visat att lågintensiv konflikt redan pågår i den maritima domänen. I detta läge är uthållig närvaro inte bara en signal, utan en förutsättning för att avskräcka, upptäcka och vid behov ingripa.

Kontroll av havet kan dock inte utövas från kajkanten. Den kräver fartyg till sjöss, över tid. Men fartyg är endast plattformar. Operativ effekt uppstår först när de bemannas, leds och används av kompetent personal. Ett fartygs tekniska uthållighet överstiger i regel besättningens. För att möjliggöra långvarig insats krävs rotationssystem. I praktiken innebär detta minst dubbla besättningar – kanske fler, beroende på uppgiftens karaktär och intensitet.

Detta innebär att personalbehovet ökar exponentiellt i förhållande till tillgängliga fartyg vilket i sin tur ställer krav på att den önskade personalen kan attraheras, rekryteras och utbildas. Utbildningen måste dessutom genomföras av personal som samtidigt behövs för att operera fartyg till sjöss vilket kräver prioriteringar.

I den sjögående delen av marinen är det redan idag tydligt att bemanning utgör en begränsande faktor för operativ effekt. Fartyg kan i teorin vara tillgängliga – men sakna besättningar för att verka uthålligt. Detta är inte i första hand ett materielproblem. Det är ett personal- och kompetensförsörjningsproblem.

I detta sammanhang finns även skäl att beakta den snabba utvecklingen inom artificiell intelligens. AI kommer inte att ersätta behovet av besättningar, men kan bidra till att höja den operativa uthålligheten. Genom förbättrat beslutsstöd, automatisering av rutinuppgifter och effektivare informationshantering kan belastningen på besättningen minska. Det kan i sin tur påverka hur vi dimensionerar bemanning och rotationssystem. Rätt utnyttjad kan teknikutvecklingen därmed förstärka den mänskliga förmågan – men knappast ersätta den.

Personell rörlighet ger operativ förmåga och uthållighet

Dagens modell för personal- och kompetensförsörjning av marinen baseras i stor utsträckning på grundutbildning med värnplikt. Den fyller en central funktion, men är i dagsläget inte dimensionerad för att ensam bära behovet av sjögående personal i ett läge där uthållighet och volym är avgörande.

Samtidigt verkar flera statliga och civila aktörer inom samma kompetensområde. Dessa är beroende av samma grundläggande kompetenser – men rekryterar, utbildar och behåller personal var för sig.

Resultatet blir ett system där maritima aktörer inom Sverige konkurrerar om samma individer vilka ges utbildningar som inte fullt ut erkänns mellan organisationerna. Det medför i sin tur begränsad personell rörlighet mellan de olika aktörerna och kompetens riskerar att gå förlorad.

I ett nationellt perspektiv är detta en ineffektiv användning av en redan begränsad resurs. I ett läge där personal är den begränsande faktorn måste fokus flyttas från enskilda organisationers behov till systemets funktion. Den avgörande frågan är inte var en individ är anställd – utan vilken kompetens som finns tillgänglig för att lösa uppgiften. Detta förutsätter rörlighet:

  • En sjöman eller ett befäl i handelsflottan bör, utan allt för mycket kompletterande utbildning, kunna tjänstgöra i Försvarsmakten.
  • Militär sjötjänst bör vara meriterande och överförbar till civil tjänstgöring.
  • Utbildning och erfarenhet måste erkännas över organisationsgränser.

I dag är dessa övergångar ofta förknippade med administrativa hinder, kompletteringskrav och otydlighet. Resultatet blir minskad flexibilitet och lägre total effekt. Ett system som inte möjliggör rörlighet är i praktiken mindre uthålligt.

För att öka volymen krävs fler vägar in i sjötjänst. En utvecklad aspirantutbildning skulle kunna utgöra ett komplement till värnpliktssystemet och fungera som rekryteringsplattform samt introduktion till sjötjänst. Detta gäller inte enbart officersförsörjning, utan hela bredden av sjögående befattningar.

Men rekrytering handlar inte bara om tillgänglighet – utan om attraktivitet. Tjänstgöring till sjöss innebär ofta långa perioder hemifrån. Det ställer krav på individen, men också på arbetsgivaren. Villkor, karriärvägar och möjligheten att kombinera olika typer av tjänstgöring över tid är avgörande.

Utvecklingen inom artificiell intelligens kan här spela en roll. Modern utbildning, avancerade simulatorer och digitala stödsystem kan sänka trösklarna in i yrket och göra lärandet mer tillgängligt. Samtidigt kan en mer teknologiskt avancerad arbetsmiljö bidra till att förändra bilden av sjötjänst – från traditionellt hantverk till en kombination av praktiskt kunnande och avancerad systemförståelse. Detta kan i sin tur bredda rekryteringsbasen.

Begreppet multidomänoperationer har fått stort genomslag i militära sammanhang. Fokus ligger ofta på integration mellan mark-, sjö-, luft-, cyber- och rymddomänen. Men inom den maritima domänen finns en parallell potential som ännu inte fullt ut realiserats. Med rätt förutsättningar kan varje fartyg till sjöss fungera som sensor och varje aktör bidra till en gemensam lägesbild. Här utgör utvecklingen inom artificiell intelligens en framtida potential. AI-baserade system kan hantera och analysera stora datamängder i realtid och därigenom stödja såväl taktiska som operativa beslut. Civila och militära plattformar skulle, med rätt strukturer, kunna bidra till ett gemensamt informationsflöde där värdet av varje enskild observation ökar i ett större sammanhang.

Detta sagda förutsätter dock mer än teknik. Interoperabilitet måste omfatta även utbildning, procedurer och personal. Utan gemensam förståelse och tillit riskerar tekniken att förstärka befintliga stuprör snarare än att överbrygga dem.

 

Att vilja gå till sjöss – den långsiktiga utmaningen

Den kanske största utmaningen är dock inte strukturell, utan kulturell. Hur får vi fler att vilja gå till sjöss? Intresset för tjänstgöring i den maritima domänen måste väckas tidigt. Organisationer som Sjövärnskåren, sjöscouter, seglarskolor och marina utbildningar spelar här en avgörande roll. De utgör rekryteringsbasen – inte bara för enskilda organisationer, utan för hela den maritima sektorn.

Men enbart intresse räcker inte. Det måste finnas tydliga, attraktiva och sammanhängande karriärvägar. Den som väljer att gå till sjöss måste kunna se en framtid – inte bara ett första jobb. Tre nödvändiga och konkreta steg framåt i syfte att stärka Sveriges maritima uthållighet är följande:

  • Etablera ett gemensamt maritimt kompetensramverk. Utbildning och erfarenhet ska vara ömsesidigt erkända mellan militära och civila aktörer. Detta bör även inkludera gemensamma standarder för digital kompetens och nyttjande av AI-baserade stödsystem.
  • Inför fler parallella rekryteringsvägar. Komplettera värnpliktssystemet med exempelvis aspirantutbildning och riktad direktrekrytering. Kvantitet kan vara en kvalitet i sig.
  • Skapa strukturer för gemensam planering av personalförsörjning. Försvarsmakten, Sjöfartsverket, Kustbevakningen och sjöfartsnäringen måste agera tillsammans – inte parallellt.

Är det kanske dags för Sverige att utse en minister med särskilt ansvar för de maritima frågorna?

Avslutning

Sverige har fartyg. Sverige har infrastruktur. Sverige har i många avseenden rätt förutsättningar. Men utan människor som vill och kan tjänstgöra till sjöss över tid saknas den avgörande komponenten.

Teknikutvecklingen, inklusive artificiell intelligens, kan förstärka vår förmåga. Den kan göra oss mer effektiva, mer uthålliga och bättre samordnade. Men den kan inte ersätta den mänskliga närvaron till sjöss. Utan besättningar – ingen maritim förmåga. Frågan är inte om vi har råd att agera. Frågan är om vi har råd att låta bli.

 

 

Illustration: Luftförsvarsofficer på korvett. Foto: Försvarsmakten

 

Hans Majestät Konungen 80 år

Foto: Elisabeth Toll, Kungl. Hovstaterna.

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi ber att få gratulera akademiens förste hedersledamot och beskyddare, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, med anledning av åttioårsdagen.

Kungl. Örlogsmannasällskapet uppvaktade Hans Majestät Konungen på 80-årsdagen

Tillsammans med de övriga nio kungliga akademierna uppvaktade Kungl. Örlogsmannasällskapet Hans Majestät Konungen inför åttioårsdagen. Uppvaktningen ägde rum onsdagen den 29 april på Kungl. Slottet.

Kungaparet tillsammans med företrädare för de kungliga akademierna. Kungl. Örlogsmannasällskapet företräddes vid uppvaktningen av akademisekreteraren Anders Johnson (längst till vänster i bild). På bilden nedan till höger ses akademisekreteraren överlämna gåvan. Foton: Hovet.

Som gåva till Hans Majestät överlämnade akademierna samfällt en inbjudan till ett särskilt seminarium i november. Utöver detta överlämnade Kungl. Örlogsmannasällskapet en inramad illustration av Sveriges marina roll som ny medlem i Nato. Illustrationen hade tagits fram av ordinarie ledamoten och kommendören Christer Hägg och hans son Joakim Hägg. Illustrationen återges överst på nästkommande sida och den har tidigare publicerats i Tidskrift i Sjöväsendet (Nr 5/25), ett specialnummer, vilket hade titeln Marinen i ett allierat Sverige.

Bilden visar ett exempel på tillförseltransporter av militär personal och materiel till danska, norska och svenska hamnar i händelse av kris eller krig (blå pilar). Personalen och materielen behöver i nästa steg föras med tåg eller lastbil (gröna pilar) alternativt med fartyg i kusttrafik till svenska hamnar på ostkusten (gula pilar) för att därifrån transporteras till Baltikum och Finland.

Sommarläsning del 1: Till vilket pris hålls jordens sjöfartsrutter öppna?

Kungl. Örlogsmannasällskapet lägger varje vecka under sommaren upp särtryck av artiklar ur den senaste tidens bidrag till Tidskrift i Sjöväsendet. Först ut är docenten och majoren i reserven Ulrik Franke.

De skådespel som makten uppför

 

Av docent Ulrik Franke

Författaren är verksam som lektor vid Försvarshögskolan och major i reserven vid Högkvarteret. Artikeln bygger på en uppsats som författades våren 2025 mot bakgrund av det dåvarande säkerhetspolitiska läget. Att Hormuzsundet blockerades av den iranska regimen i samband med att kriget mellan USA och Iran bröt ut i februari 2026 har ytterligare förändrat det säkerhetspolitiska läget. De principiella frågeställningarna som tas upp till diskussion i uppsatsen är dock lika aktuella som före krigsutbrottet [red. anm.]. Uppsatsen belönades i samband med Kungl. Ör-logsmannasällskapets högtidssammanträde den 17 november 2025.

 

In March 2025, considerable international attention was drawn to the decision by the administration of Donald Trump to employ the messaging application Signal in the planning of military strikes against the Houthi movement in Yemen. The episode was further amplified when a journa-list was inadvertently added to the communication thread. Much of the ensuing commentary focused on deficiencies in information security, the apparent lack of operational security, the possible circumvention of public archiving requirements, and the administration’s forceful response to the subsequent media scrutiny.

However, the incident also offers additional lessons that merit closer examination. The purpose of this essay is to advance three reflections—two strategic and one tactical—that are of particular relevance to Sweden.

First, the episode illustrates the limitations inherent in the transactional approach to security policy associated with the Trump administration. Alt-hough senior officials have frequently expressed reluctance to allow partners and allies to free-ride on United States military capabilities, the events surrounding the reopening of maritime shipping routes demonstrate that, in practice, the United States may still find itself compelled to assume re-sponsibility when no other actor possesses the capacity to act.

 

 

Second, the case underscores that information security concerns not only con-fidentiality but also availability—that is, ensuring that relevant information reaches the appropriate decision-makers in a timely manner. Tensions may arise between these objectives. While the use of Signal in this context represents a deeply flawed solution, the underlying problem it sought to address—the rapid and reliable dissemination of operationally relevant information—remains real and warrants serious consideration.

Third, from a tactical perspective, the incident invites reflection on the design of command-and-control systems. In particular, care should be taken to avoid forms of strategic compression in which political decision-makers are unneces-sarily drawn into the detailed management of operational activities. Thoughtful institutional design is therefore required to ensure that political oversight does not evolve into counterproductive micromanagement of military operations.

 

Inledning

I slutet av mars 2025 slog bomben ned. Först bokstavligt, i form av förnyade amerikanska angrepp på huthirebellerna i Jemen. Sedan bild-ligt, i form av avslöjandet av att planläggningen delvis hade skett i meddelandetjänsten Signal och att känslig information hamnat i fel händer. Journalisten Jeffrey Goldberg, chefredaktör för The Atlantic, hade av allt att döma av misstag bjudits in till chatgruppen där den politisk-strategiska samberedningen med bland andra vicepresident Vance, försvarsminister Hegseth och den nationella säkerhetsrådgivar-en Waltz ägde rum.1 När Trump-administrationen försökte tona ned betydelsen av händelsen och förnekade att det alls förekommit hem-ligstämplad information i chatten gjorde The Atlantic en uppföljande publicering där fler meddelanden ur chatten återgavs.2 Bland det som diskuterades återfinns till exempel uppgifter om tidpunkter, plattfor-mar, beväpning och verkansvärdering:

”1215et: F-18s LAUNCH” och ”1345: ’Trigger Based’ F-18 1st Strike Win-dow Starts (Target Terrorist is @ his Known Location so SHOULD BE ON TIME – also, Strike Drones Launch (MQ-9s)”,

 

”VP. Building collapsed. Had multiple positive ID”,

samt den i sammanhanget parodiska säkerhetstjänstbedömningen:

”We are currently clean on OPSEC”.

Publiceringarna ledde naturligtvis till en strid ström av uppföljande rapportering och analys i många olika medier, såväl utländska som svenska.3 En lång serie av relaterade missförhållanden och övertramp rullades upp under de följande veckorna, exempelvis att Waltz an-vänt snarlika Signal-chattar för många fler ärenden,4 att Hegseth delat känslig information med familjemedlemmar5 och att han även lyck-ats kringgå bestämmelser för att kunna använda Signal från en inter-netuppkopplad dator i utrymmen där det normalt inte är tillåtet av signalskyddsskäl.6 I början av maj, en dryg månad efter avslöjandet, fick Waltz slutligen lämna posten som nationell säkerhetsrådgivare.7

Skeendet har inte bara kritiserats utifrån det faktum att hemlig in-formation hamnade hos obehöriga utan också för administrationens nonchalanta krishantering samt det faktum att användningen av Sig-nal-meddelanden som varken diarieförs eller arkiveras omöjliggör för forskare att i framtiden studera historiskt intressanta förlopp.

Denna essä syftar inte till att ytterligare belysa eller diskutera detal-jerna i denna så kallade Signalgate. Inte heller är avsikten att bedöma huruvida Hegseth kan sitta kvar eller om även han får gå.8 Syftet är istället att utifrån händelsen göra tre reflektioner – två strategiska och en taktisk – som förhoppningsvis har relevans för svenska förhållan-den även bortom det dagsaktuella och låter oss lära av andras misstag snarare än egna.

 

Fri sjöfart som nationellt intresse

Medierapporteringen kring Signal-chatten har tenderat att fokusera på hur deltagarna uttryckte sig och i vilken mån innehållet i det de uttryckte i det förmodat stängda rummet också speglar deras officiel-la hållning. Inte minst vicepresident Vance har känt sig nödgad att förtydliga att han till fullo står bakom presidentens politik efter att i chatten ha ifrågasatt hur viktigt det är för USA att skydda flödet genom Suezkanalen:

”3 percent of US trade runs through the Suez. 40 percent of European trade does.”

Men minst lika intressant som det kremlologiska spelet med fokus på vem som säger vad till vem och vem som kan antas ha presidentens öra är faktiskt själva sakinnehållet. Hegseth och Waltz bemöter Vance med konstaterandet att fri sjöfart är centralt för USA och att det är USA som måste upprätthålla den:

Hegseth: ”This [is] not about the Houthis. I see it as two things: 1) Restoring Freedom of Navigation, a core national interest; and 2) Reestablish deterrence, which Biden cratered.”

Waltz: ”it will have to be the United States that reopens these shipping lanes”

Hegseth: ”we are the only ones on the planet (on our side of the ledger) who can do this. Nobody else even close.”

I sak är detta inte kontroversiellt. Vi vet att vårt materiella välstånd hänger på säkra sjötransporter – det som ofta kallas blodomloppet i världsekonomin.9 Huthirebellernas aktiviteter i Röda havet är ett på-tagligt hot mot dessa transporter, inte bara lokalt utan globalt.10 Just därför är det naturligtvis goda nyheter – som förtjänar mer uppmärk-samhet än de hittills har fått – att se hur Trump-administrationen faktiskt instämmer i denna analys. Trots att de helst skulle se att vi européer betalade för kalaset landar de till slut ändå i att de måste ta sitt ansvar för den fria sjöfarten:

Waltz: ”we are working with DOD and State to determine how to compile the cost associated and levy them on the Europeans.”

Hegseth: ”I fully share your loathing of European free-loading”

Sedan går det naturligtvis att diskutera huruvida de valda taktiska medlen faktiskt leder till det strategiska målet11 eller om Trump tog ut segern i förskott när han i början av maj förklarade att huthirebellerna har kapitulerat12 – men det är ett ämne för en annan essä med fokus på operationskonst.

Här kan vi också urskilja en begränsning i omfattningen av den rent transaktionsbaserade säkerhetspolitik som Trump-administrationen vill driva. Den är förvisso genomförbar ibland. Men den kan faktiskt inte alltid drivas till sin spets. Ibland måste USA fortsätta vara den vuxne i rummet. Det är en viktig insikt i ett förändrat strategiskt landskap.

 

Tillgänglighet och sekretess

Signalchatten väcker oundvikligen frågor om informations- och cy-bersäkerhet. Det är uppenbart att hemlig information här hantera-des på ett grovt felaktigt sätt genom att behandlas i tredjepartssystem, uppkopplat mot det öppna internet, där dessutom minst en obehörig användare lades till av misstag. Det inger inte precis förtroende.

Samtidigt är det viktigt att dra rätt slutsatser och inte bara peka finger. Rätt använt kan verktyg som exempelvis Signal göra nytta. I Sverige fattade Försvarsmakten i februari 2025 beslut om att använda den för öppen kommunikation i syfte att försvåra avlyssning av samtal och meddelanden som sänds via telefonnätet.13 Den publicerade chat-ten innehåller goda exempel på hur verktyget kan användas på rätt sätt, som när den nationella säkerhetsrådgivaren uppmanar deltagarna att titta i sina säkra system:

”Team, you should have a statement of conclusions with taskings per the Pre-sidents guidance this morning in your high side inboxes.”

Alla som någon gång har hanterat hemliga uppgifter känner igen den sortens meddelande.

En viktig slutsats är däremot att om de säkra systemen inte är an-vändbara så riskerar de alltid att kringgås. Då blir den säkerhet som uppnås genom en omfattande gransknings- och ackrediteringspro-cess illusorisk. Vikten av att anlägga ett användarperspektiv även på informations- och cybersäkerhet har sedan decennier uppmärksam-mats i forskningen,14 men än återstår det dessvärre mycket att göra i praktiken. När vi får nya kolleger i Försvarsmakten brukar de förund-ras och förfäras över att kontorsdatorn FM AP15 saknar möjlighet för användaren att söka och läsa information på internet. Till slut vänjer de sig, men den initiala reaktionen är en fingervisning om att vi borde kunna bättre.

Informationssäkerhet definieras ofta som sekretess, riktighet och tillgänglighet. Det finns alltså i grunden tre sätt på vilka den kan falle-ra: att någon obehörig får se information, att någon obehörig kan änd-ra information eller att någon behörig inte har information tillgänglig när den behövs. Tillgänglighetsdimensionen kommer ofta i fokus när vi utsätts för överbelastningsattacker, utpressningsvirus eller för den delen fysisk bekämpning av transmissionsmateriel som radiolänkar eller fiberkablar. Men tillgängligheten hotas också när information – ofta av sekretesskäl – hålls så inlåst att den inte ens blir tillgänglig för den som ska ha den. Då riskerar vi att fatta beslut för sent, eller på felaktiga grunder.

Den tidigare inrikesministern Anders Ygeman hävdade i en utfråg-ning i Justitieutskottet efter skandalen med Transportstyrelsens brist-fälliga hantering av skyddade uppgifter att han inte hade informerat statsministern eftersom det kräver avlyssningsskyddade lokaler och inte går att tala om på en fikarast. I sammanhanget var det en klen ur-säkt – de flesta instämmer nog snarare i K. G. Bergströms kommentar att ”i en normal regering får en statsminister veta det han behöver veta av sina ministrar”.16

För den som är mer intresserad av att dra rätt strategiska slutsatser för framtiden än av att straffa någon i de enskilda fallen är det dock upplysande att försöka tolka Waltz och Ygeman välvilligt. Den mest välvilliga tolkningen av Waltz är att han maximerade tillgängligheten på bekostnad av sekretessen. Den mest välvilliga tolkningen av Yge-man är att han maximerade sekretessen på bekostnad av tillgänglig-heten. Med dessa tolkningar urskiljer vi två arketypiska fel som båda måste undvikas, men inte i första hand av den enskilda befattningsha-varen i ett stressat skarpt läge, utan av ett klokare design- och kravställ-ningsarbete tidigare i systemens livscykel.17

 

Ledningskompressionens dilemma

Den strategiska reflektionen om tillgänglighet och sekretess har en tak-tisk spegelbild. Det är inte ovanligt med snabba stridsförlopp där beslut kan behöva fattas i nära realtid för att nå framgång.18 Samtidigt är det inte heller ovanligt att taktiska beslut kan få strategiska konsekvenser19 och därför kan behöva fattas eller åtminstone förankras på högsta led-ningsnivå. Här finns uppenbarligen en spänning, där beslut riskerar att tas på rätt nivå, men bli för långsamma (så att tillfället går förlorat), eller tas i rätt tid, men på för låg nivå (så att det blir suboptimalt eller så att ansvar inte kan utkrävas av den som borde bära ansvaret).

Det ligger nära till hands att tolka Signal-chatten som ett, förvisso misslyckat, försök att lösa denna gordiska knut. Genom att snabbt koordinera alla berörda beslutsfattare på den politisk-strategiska ni-vån uppnås det tempo som krävs för framgång i striden. Men dessa beslutsfattare sitter inte i RÖS-skyddade rum dagen lång, utan befinner sig i ständig rörelse. I filmens värld kan vi, inspirerade av flygvapenche-fens läslista,20 i Eye in the sky (2016) följa en militär operationslednings frustrerade försök att få ett insatsbeslut av en brittisk utrikesminister på resa i Sydostasien. I verkligheten tycks Steve Witkoff, Trump-admi-nistrationens ansvarige för Rysslandskontakterna, i försöket att tvinga fram en fred i kriget mot Ukraina ha anlänt till Moskva – med sin telefon – samma dag som han lades till i Jemen-konversationen på Signal.21 En utmärkt illustration både av chattens skenbara styrka och dess monumentala svaghet.

Det har ofta sagts – i välkända paradigm som Revolution in Military Affairs, Network-Centric Warfare och mer nyligen Mosaic Warfare – att vi med rätt sorts sensorer, snabba uppkopplingar och ständigt infor-mationsflöde ska kunna hantera stridsförlopp i nära realtid och lösa upp spänningen mellan hastighet och beslut på rätt nivå. Något ligger det naturligtvis i det. Vi har kommit en bra bit på väg sedan den tid då chefen gav sina instruktioner före slaget och därefter bara undantagsvis kunde påverka det genom signalflaggor, ljudsignaler och ordonnanser. Samtidigt finns det en stor risk för övertro på att ny teknik allena ska frälsa oss, inte sällan manifesterad som ledningskompression: tenden-sen hos högre ledningsnivåer att detaljstyra sina underställda på ett kontraproduktivt sätt.22

Att vara ödmjuk inför risken för ledningskompression är inte bara teoretiskt klokt. Det är också praktiskt användbart. Att ställa sig frågan om vilken befattningshavare som faktiskt behöver veta vad, och när, är en bra start på resan mot mer hanterliga krav och i förlängningen bättre ledningsstödssystem. Kanske behöver hela den politiska nivån faktiskt inte i realtid veta när plattformarna lyfter och vapenverkan sker, bara för att de själva säkert önskar detta.

 

Slutord

Det sägs att den kloke lär av sina egna misstag, men den vise av andras. Så bör vi förhålla oss till Signalgate. Det är tveklöst så att misstag och regelbrott har begåtts, liksom att ansvarstagande officerare, tjänstemän och politiker inte gör sådant. Men det är också så att agerandet när det ändå förekommer kan vara symptom på djupare problem som det är rimligt att identifiera och åtgärda. Till sådana åtgärder hör (i) att alltid ta hänsyn till både användbarhet och säkerhet så tidigt som möjligt i systemutvecklingsarbete, (ii) att ta motsättningarna mellan sekretess och tillgänglighet på allvar och fatta beslut med öppna ögon snarare än att låtsas som att de alltid går hand i hand och (iii) att försöka undvika ledningskompression när vi designar teknik, bygger organisation och utbildar personal. Samt – under pågående krig och handelskrig – ändå ibland påminna oss om att den rent transaktionsbaserade säkerhetspo-litiken har sina begränsningar och att fri sjöfart även är ett bestående amerikanskt nationellt intresse.

 

Efterord: Lars Gustafsson publicerade år 1966 diktsamlingen En resa till jordens medelpunkt och andra dikter på Norstedts förlag. I titeldik-ten, som utgör en avsevärd andel av boken, förekommer omkvädena ”Till vilket pris hålls jordens sjöfartsrutter öppna?” och ”de skådespel som makten uppför” upprepade gånger. Titeln på den föreliggande essäan är lånad från dessa diktrader.

    1. Det ursprungliga avslöjandet gjordes i The Atlantic: Goldberg, Jeffrey: The Trump Administration Accidentally Texted Me Its War Plans, The Atlantic, https:// theatlantic.com/politics/archive/2025/03/trump-administration-acciden-tally-texted-me-its-war-plans/682151/, 24 mars 2025.
    2. Den uppföljande publiceringen gjordes i The Atlantic: Goldberg, Jeffrey & Harris, Shane: Here Are the Attack Plans That Trump’s Advisers Shared on Signal, The Atlantic, https://www.theatlantic.com/politics/archive/2025/03/signal-group-chat-attack-plans-hegseth-goldberg/682176/, 26 mars 2025.
    3. Se exempelvis Greenberg Andy & Hay Newman, Lily: SignalGate Isn’t About Signal, WIRED, https://www.wired.com/story/signalgate-isnt-about-signal/, 26 mars 2025; Signal and noise, The Economist, vol. 454, No. 9441, s. 42, 29 mars 2025; Eriksson, Göran: Trump kan få en egen Landerholmaffär, Svenska Dagbladet,, 26 mars 2025; af Kleen, Björn: Så säkrade Jeffrey Goldberg scoopet om chatt-skandalen, Dagens Nyheter, s. 20, 27 mars, 2025.
    4. Burns, Dasha: Waltz’s team set up at least 20 Signal group chats for crises across the world, Politico, https://www.politico.com/news/2025/04/02/waltzs-team-set-up-at-least-20-signal-group-chats-for-crises-across-the-world-00266845, 2 april 2025.
    5. Nordevik, Alice: Minister Hegseth i ännu en chatthärva – delade med famil-jen, Svenska Dagbladet, s. 15, 22 april 2025.
    6. Lamothe, Dan: Hegseth had Signal messaging app installed on an office computer, Washington Post, https://www.washingtonpost.com/national-securi-ty/2025/04/23/hegseth-signal-pentagon-computer/, 23 april 2025.
    7. Fritzon, Isak: Trumps säkerhetsrådgivare lämnar sin post, Dagens Nyheter, 2 maj 2025, s. 24.
    8. Se dock exempelvis Lindell, Emilia: USA:s försvarsminister sitter kvar – men kontroverserna fortsätter, Svenska Dagbladet, s. 13, 23 april 2025.
    9. Se exempelvis Edling, Per: Det handlar om att behärska flödena, Kungl. Krigs-vetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift nr 1/2023, 32–39 och avsnittet om Sveriges handelsberoende (s. 36) i Edling, P. & Hesselman, F., En svensk marin i Nato – en delrapport, Tidskrift i Sjöväsendet nr 1/2023, s. 35–39.
    10. Hore, Peter: The Crisis in the Red Sea is a Global Crisis, Tidskrift i Sjöväsendet nr 1/2024, s. 95–97.
    1. Se exempelvis Steiner, Hamilton: USA:s Jemenattack kritiseras internt: ”Dyrt och ineffektivt”, Dagens Nyheter, s. 12, 8 april 2025.
    2. Sjödin, Kajsa: Trump: Huthierna har kapitulerat, 17, 8 maj 2025.
    3. Försvarsmakten använder  applikationen  signal  för  öppen  kommunikation med    mobiltelefoner,    Försvarsmakten,    https://www.forsvse/sv/aktu-ellt/2025/02/forsvarsmakten-anvander-appen-signal-for-oppen-kommunikati-on-med-mobiltelefoner/, 13 februari 2025.
    4. Se exempelvis Sasse, Martina Angela, Brostoff, Sacha & Weirich, Dirk: Trans-forming the ‘weakest link’—a human/computer interaction approach to usable and effective security, BT Technology Journal, 3, 2001, s. 122–131 samt Crossler, Robert E., Johnston, Allen. C., Lowry, Paul Benjamin, Hu, Qing, Warkentin, Mer-rill & Baskerville, Richard: Future directions for behavioral information security research, Computers & Security, 32, 2013, s. 90–101. I en svensk kontext har detta kärnfullt beskrivits av Sternudd: ”Ett system som ska användas på ett säkert sätt i situationer med högt stresspåslag behöver dessutom från början utformas för en hög grad av användbarhet. Ett krångligt användargränssnitt riskerar till exempel att antingen leda till misstag eller att systemet undviks till förmån för alternativa lösningar som står helt eller delvis utanför verksamhetens kontroll. Sådana alterna-tiva lösningar kan upplevas som attraktiva eftersom det löser ett akut problem, men de medför ofta en stor uppsättning kända och okända risker för verksamheten.” Sternudd, Patrik: Sveriges cyberförsvar tar form, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift nr 1/2022, s. 80–106, citatet från s. 100–101.
    5. Försvarsmaktens arbetsplats
    6. Bergström, K-G: I en normal regering får en statsminister veta det han behö-ver, Göteborgs-Tidningen, 19, 26 juli 2017.
    7. Se exempelvis Kainda, Ronald, Flechais, Ivan & Roscoe, A. W.: Security and usability: Analysis and evaluation, 2010 International conference on availability, re-liability and security, IEEE, 2010 samt Nurse, Jason RC, Creese, Sadie, Goldsmith, Michael & Lamberts, Koen: Guidelines for usable cybersecurity: Past and present, 2011 Third international workshop on cyberspace safety and security (CSS). IEEE,
    8. För en intressant genomgång av synen på hastighet i amerikanskt militärt tänk-ande sedan andra världskriget, se Reynolds, I. J.:Speed and War in US Military Thought: Mapping the Conditions for AI–Enabled Decision-Making, Millennium: Journal of International Studies, 53(2), 491–517, 2025.
    9. Begreppet ”den strategiska korpralen” fångar detta fenomen och myntades av den amerikanske marinkårsgeneralen Charles C Krulak: The strategic corporal: Le-adership in the three block war, Marine Corps Gazette 83, 1999, s. 18–22.
    10. Flygvapnet, Utveckla ditt ledarskap genom litteraturen, https://www.forsvarsmak-ten.se/sv/aktuellt/2021/02/utveckla-ditt-ledarskap-genom-litteraturen/, 4 februari 2021
    11. Hansson, Wolfgang: Medlem i chatten befann sig i Moskva, Aftonbladet, 27 mars 2025, s. 8–9.
    12. För en kritisk analys, se Bousquet, Antoine: The scientific way of warfare: Order and chaos on the battlefields of modernity, Oxford University Press, 2022 (andra upp-lagan), i synnerhet sista kapitlet ”Chaoplexic Warfare”, 173 – 235.

Hur arbetar det maritima Sverige tillsammans?

I Näringslivets hus i Stockholm arrangerade Föreningen Svensk Sjöfart och Kungl. Örlogsmannasällskapet ett seminarium om kompetensförsörjning av det maritima Sverige. De båda ordförandena Anders Hermansson och Odd Werin hälsade välkomna och överlämnade sedan till ledamoten Fredrik Peedu att moderera seminariets tre block.

I det första blocket berättade professor Richard Torkar från Chalmers, Johan Hjortsberg från Blekinge tekniska högskola och ledamoten Jonas Hård af Segerstad, Försvarsmaktens utbildningschef om det nystartade gemensamma utbildningsprojektet “STOFU”, som kombinerar en högskoleingenjörsexamen med en officersutbildning. https://www.forsvarsmakten.se/stofu/

Richard Torkar, Chalmers, OL Jonas Hård af Segerstad,  Johan Hjortsberg, BTH

 

I det andra blocket diskuterades civila och militära lösningar för bemanning, med marinens hr-chef Helena Sigurdsson och Johan Hartler.

Andra deltagare på scenen var Sjövärnskårens generalsekreterare Noomi Hedlund och Walleniusrederiernas Calle Ortner.

 

I det avslutande blocket deltog Kustbevakningens GD Lena Schelin, Färjerederiernas VD Ellen Norrgård, Keol Smith från Sjöfartsverket, Håkan Johansson från Gotlandsbolaget/Destination Gotland och OL Jonas Hård af Segerstad. Här gjordes reflektioner över yttre och inre hinder för ökat samarbete, som behörigheter, traditioner och regler – men inte minst konstaterades att de gemensamma maritima intressen  som samlats till seminariet. De senaste händelserna med skuggflotta och Östersjöns ökade säkerhetspolitiska betydelse gör att grogrunden för förslag till ökade synergi borde finnas i den annars alltför svala politiska sjöfartsdebatten.

Fregatter, vår marina roll och föredrag om maritimt beroende

Vid sammanträde i Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi – på Sjöhistoriska museet höll ledamöterna Jon Wikingsson, Henrik Andersen och Johan Norlén intressanta anföranden kring anskaffningen av de nya fregatterna, tidslinjalen och betydelsen av fregatterna i Natos operativa planer.

OL Jon Wikingsson om de nya fregatterna

Vid samma tillfälle höll ledamoten Fredrik Edwardsson sitt inträdesanförande under rubriken: ”Om ett maritimt beroende utan maritimt tänk. Sveriges maritima paradox – och vägen tillbaka”. Anförandet kommer att publiceras i kommande nummer av Tidskrift i Sjöväsendet, TiS.

OL Fredrik Edwardsson med ordförande Odd Werin

De kungliga akademierna hedrar och uppmärksammar H.M. Konungen

Kungl. Örlogsmannasällskapet uppvaktade onsdagen den 29 april tillsammans med de övriga nio kungliga akademierna H.M. Konungen på Kungliga Slottet inför Konungens 80-årsdag.

Talade för akademierna gjorde Mats Malm från Svenska Akademien samt Lena From från Konstakademien överlämnade ett för akademierna framställt hyllningsdokument till H.M. Konungen.

Anders Johnson överlämnade särskilt en illustration av ledamoten Christer Hägg som ingått i Tidskrift i Sjöväsendet nr 5 – 2025, ”Marinen i ett allierat Sverige”.

 

 

Sammanträde i Göteborg 16 april

Vid ordinarie sammanträde den 16 april i Göteborg i Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi – höll ordinarie ledamoten Magnus Danielsson sitt inträdesanförande under rubriken: ”Hur maritimt är Nato och hur är Nato maritimt?” Inträdesanförandet kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet framöver.

Vidare höll ordinarie ledamoten Henrik Andersen anförande under rubriken: “Sjöfartsskyddsoperationer i Östersjön som allierad”.

Avslutningsvis höll Carl Carslsson, Föreningen Svensk sjöfart, en utmärkt presentation över nätet av sjöfartsnäringens arbete med sjöfartsskydd.

Ordförande Odd Werin med ordinarie ledamöterna Lennart och Magnus Danielsson.

Inbjudan: Tävlingsskrifter om obemannade system

Kriget i Ukraina har lett till att teknologin rörande obemannade system utvecklats oerhört snabbt. Olika former av drönare utnyttjas nu framgångsrikt i såväl mark-, sjö- som luftdomänen och tekniken blir alltmer avancerad.

Av den anledningen inbjuder akademien studenter vid Försvarshögskolan samt anställda vid marinens förband att lämna in tävlingsskrifter rörande obemannade system med koppling till marinens verksamhet. Tävlingsskriften kan behandla såväl strategiska, taktiska som tekniska frågor rörande obemannade systemen och hur dessa kan nyttjas offensivt och defensivt i samverkan med mer traditionella bemannade system. Den kan även beröra hur försvaret mot fientliga obemannade system kan utvecklas.

En central fråga är också hur balansen mellan bemannade och obemannade system bör se ut i den maritima domänen i syfte att marinen ska kunna lösa den övergripande uppgiften sjökontroll i hela det hybrida hotspektrat (från fred till krig)? Vilka konceptuella lösningar (under, på och över vattnet) kan och bör utvecklas? Hur utvecklas och bibehålls ett försprång gentemot en motpart operativt? Lämplig omfattning på skriften är cirka 2 500–3 500 ord.

Tävlingsskriften insänds anonymt till Kungl. Örlogsmannasällskapet åtföljt av ett förseglat kuvert med uppgifter om författarens namn och postadress. Den ska vara akademien tillhanda senast 31 augusti 2026 under adressen:

 

Kungliga Örlogsmannasällskapet
Att. Sekreteraren
Teatergatan 3, 1 tr.
111 48 STOCKHOLM

 

För en tävlingsskrift, som av akademiens styrelse bedömts vara förtjänstfull, kan författaren efter beslut tilldelas Kungliga Örlogsmannasällskapets förtjänstmedalj, hedersomnämnande eller penningbelöning. Tilldelad belöning utdelas normalt vid akademiens högtids­samman­träde. Belönade skrifter eller artiklar som bygger på dessa publiceras normalt i Tidskrift i Sjöväsendet.

Ett framgångsrikt 2025 läggs till handlingarna

Kungl. Örlogsmannasällskapet har under 2025 tagit en allt mer aktiv roll i den maritima debatten. Detta har märkts genom en synlig närvaro i media, på arenor där maritima frågor dryftas, internationella samarbeten, remissyttranden och genom flera uppmärksammade publiceringar och arrangemang.

I akademins årsredovisning sammanfattar vi aktiviterna och ger en översiktlig bild av vad Kungl. Örlogsmannasällskapet åstadkom under 2025.

KÖMS verksamhetsår 2025

Utvinning på havsbotten, Amfbat 2030 och sjöfartens beredskap – späckat sammanträde med KÖMS

Ett trettiotal ledamöter och lika många digitala deltagare följde Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde i Försvarshögskolans lokaler onsdag 18 mars. Sammanträdet inleddes med en tyst minut för den avlidne ledamoten Göran Frisk innan ordföranden lämnade över ordet till kvällens inträdesanförande.

Ordinarie ledamoten Elisabeth Braw höll sitt anförande utifrån USA:s avsikt att utvinna mineraler från havsbotten på internationellt vatten, i området Clarion-Clipperton-graven i mitten av Stilla havet. Naturtillgångar på havsbotten har i havsrätten ansetts vara allas eller ingens tillgång och beslutet att börja ta upp de metallnoduler som täcker botten i området skakar därför om synen på detta. USA är förvisso inte signatär till FN:s havsrättskonvention, är i andra sammanhang mån om att den följs. OL Braw problematiserade och beskrev de möjliga konsekvenserna av att en av världens mäktigaste länder skulle välja att inte följa en respekterad regel. Vad gör då andra länder, som till exempel Kina? Vilka andra regler tappar trovärdighet?

Efter en frågestund tog Carl Carlsson från Svensk Sjöfart vid och orienterade om det beredskapsarbete som sjöfartsorganisationerna bedrivit och som manifesterades vid övningen under Donsö Shipping Meet, som KÖMS rapporterat om tidigare.

Ordinarie ledamoten Fredrik Hesselman orienterade om moderniseringen av marinens amfibiebataljoner – Amfbat 2030 – där den stora operativa förändringen kommer av marinens nya uppgifter att kunna kontrollera Östersjön och de taktiska förändringarna där amfibiebataljonernas båtar blir rörliga vapen- och sensorplattformar, inte bara snabba transportmedel för att som tidigare gruppera vapen på land.

This site is registered on wpml.org as a development site. Switch to a production site key to remove this banner.